reality check.

nu har jag gjort det.
jag har diskat bort hans onsynliga läppavtryck från thékoppen.
& jag vet att det kommer dröja innan de finns där igen.
jag vet inte om det gör ont. just nu känner jag bara ett vemod som det inte är värt.

mitt liv uppfylls idag av:

1. längtan efter fylla.
2. mannen som älskade yngve.
3. thåström.
4. damien rice - volcano.
5. en att göra lista som heter duga.

annars bara vackra ord och skitmoral. tar mig igenom livet på andras ord och röster.

"för dig. blir jag hatobjektet. som bär dina blåtiror samt dina blå ögon. för dig. skulle jag utan tvivel bli tystnaden. när tungan tvekar och ingenting nytt längre finns att säga."

ångest syns bara när man har rakbladsbitna armar inte när såren sitter i hjärtat och man gråter hemma till adventsljustakar i grannfönster, jag orkar inte med det här kriget. därför söker jag mig till honom. visst är det svaghet. visst borde jag stå på mina egna ben och inte luras av nån som lever i mina sår & på mina tårar. men om ingen annan ser att mitt leende är påklistrat och ingen annan förstår att det här gör ont. då går jag dit för han vet vart jag har varit.

nu ska jag till äggskallebyn och supa bort mina hjärnceller, röka bort mina flimmerhår och låtsas att det inte finns en morgondag. på förden ska jag lyssna på the clash. peppa upp min sorgliga existens och införa ett tidigt nyårslöfte...

JAG ÄR EN FEST!