efterblivet

damn!
nu var det så där länge sen som det inte skulle bli.
jag måste ju skylla på min oförmåga att ta mig för saker.
eller bara mitt teflon minne.

anyhow.
egentligen är det nothing new.
jag genomlevde en pers förra veckan.
men som vanligt var det bara mindghosts.
vilket var tur, den här gången.

& jag blir arg på mig själv för att jag låter honom betyda så mycket.
för att han får ta så mycket plats i mitt liv.
det är ju inte så att han har förtjänat mig.
sammtidigt som jag vet att han är manipulativ så låter jag det fortsätta.
jag låter mig själv bli förtrollad och lurad.
av vackra ord och fina gester.
fast jag vet, jag vet att det inte ligger något bakom.
även om han inte bullshitar mig på samma sätt som andra.
för jag känner honom för väl.

& igen. alldeles för STOR plats.
det här är min blogg. ändå är han här mer än jag.

det är bara det att någonstans på vägen tappade jag bort mig själv.
& hur jag än försöker så kan jag inte hitta tillbaka.
för jag minns inte ens vem jag är.
på riktigt, utan masker.

jag vet bara inte vart jag ska börja leta.
för som vanligt så finns jag inte där, i botten av vodka flaskan.
även om jag när jag kommer dit slipper tänka så mycket på det som gått förlorat. verklighetsflykt är en tröst och en fristad.

nu ska jag ge mig ut i verkligheten.
heppa!
(ja & där har vi en annan sorglig historia men det får bli nästa gång.)