vaka

klockan är ungefär halv fem när den golvar henne. slår sina klor runt varje tanke, sticker nålar i hennes medvetande och strör salt i öppna sår. hon blir genomskinlig, hudlös och svag. & det är inget vackert i det. annars ödelagda kanaler fylls med sälta & det finns inget lindrande i det. hon sitter på sängkanten, vaggar och för dialog med sig själv. hon försöker hitta en orsak till humöret, något som hon kan lägga all skuld på. hon bestämer sig för sjukvården & hela fucking 2006 som hon fortfarande tar konsekvenserna för. hittar sin senaste kallelse till ännu en kirurg som vill ta till kniven. jag är ärrad så det räcker. sitter vaken till klockan är åtta och hon kan ringa mottagningen. hon avbeställer tiden och ifrågasätter nyttan. "det är ju upp till dig". ja det är klart som faan det är upp till henne, vård är inte obligatorisk. ni kan inte tvinga henne frisk. hon orkar inte fler läkare nu, inte mera, det kan väl räcka nu?

& hon är fortfarande vaken. sansad. men slut.

free, free, free at last!!