what's crackin'?!

nu är jag installerad i luleå.
hur har det gått då, från norrköping till norrbotten?

vi kan börja med flytten, det var hektiskt, det var påfrestande och det var jobbigt.
att pussla in alla mina möbler i ett för litet släp var en helvetisk mardröm, jag fick offra en byrå men vem bryr sig? den hade ändå inte fått plats här. att köra 110 mil upp hit var inte så blodigt. moahahaha.. säger jag som inte körde!! nej men det gick bra. att packa av var ännu lättare, för det var knappt inte jag som gjorde heller. jag gjorde en liten taktisk manöver och glömde nycklarna till lägenheten, när jag kom tillbaka efter en kvart var släpet i princip tömt. inga större förluster av tillhörigheter. min bokhylla blev lite mos men den duger ändå. jag har varit i haparanda och införskaffat lite kompleterande möbler och summa sumarum mitt nya hem är i beboligt skick. woho!

anpassningen till klimatet då; det är kallt, det är jättekallt, det är snorkallt. mina "vinterskor" höll i typ fyra dagar och jag höll på att förlora några tår i rena farten. men, man vänjer sig. det är snö, vitt och vackert. jag borde kanske köpa ett par långkalsonger om man ska klara av 40 minuters promenad till skolan på morgonen. men i veckan har det förekommit plusgrader och det finns bussar och en varm säng fem minuter ifrån skolan så jag väntar med det.

skolan; jajävlarihavetdraballenigruset. att man blir så trött av att sitta några timmar i veckan i en föreläsningssal?! hade jag helt glömt bort. jag hurrar inte för mina klasskamrater även om jag gett mig på att bounda lite med dem den här veckan. jag har lämnat in min första skrivning. argumentationsanalys. very festliga saker. i övrigt ska jag tydligen lära mig om empirisk semantik, logik och filosofiska frågor för närvarande är det fria viljan som är aktuellt. jag borde läsa "the mystery of metaphysical freedom" just precis nu egentligen. men hey, jag måste ju blogga...

språket; ja, de pratar norrländska. men det är lungt, jag fattar. man far hit och dit och det heter vars istället för vart. det är lungt. jag kan inte förstå varför man säger he och varför man helt plötsligt ska humpa saker (humpa är ju i mina öron nåt snuskigare än att kasta). men i övrigt tror jag att jag gör mig förstådd, min lärare är stockholmare så jag klarar mig i skolan. det ger sig nog med tiden.

kulturen; okej. jag tror inte det är nån större skillnad. de verkar acceptera mig i de kretsar jag hamnat i. (det vill säga käre pojkväns) men jag är fashinerad över fenomenet förfester. de består här, i mina kretsar kanske ska tilläggas, av att sitta i soffan. med mycket öl inom räckhåll, att de ska vara kalla kan offras över att de är nära till hands. antingen samlas alla framför tv-spel. en spelar, resten sitter tysta och tittar på. eller diverse kortspel. alltså, inte poker, finns i sjön eller whist inte, utan öldrickar spel. det går som ut på att få alla så fulla som möjligt så man slipper ha en nykter pinsam tystnad. favoriten är en dag på solvalla. det är förfest.

sammanfattningsvis, så trivs jag nog ganska bra. jag har iallafall inte ängrat mig än.

i övrigt är jag trött, sur och grinig till tusen. som vanligt, i framtiden.