you need to get some.

jag tänkte säga att jag borde bli bra på det här.
sen tänker jag på att jag ska sluta ge löften till mig själv.
sen tänkte jag en stund på den doften jag kände på bussen idag.
& att jag saknar resterna av den på min hud.
sen tänkte jag till och kom på att jag borde kolla på min film & hålla käften.

men mest tänker jag att jag har alldeles för mycket tid till att tänka.

& jag skulle kunna döda för att tillbringa en dag, bara en dag utan mitt eget sällskap.

imorrn ska jag bränna mina sista slantar.
(jag vet att det är långt till löning.)
men; everybody loves having fun!

heppa & hurra!

jag sitter med en bruten näve men lyckades ändå ro i hamn en fast anställning. trots att jag är medveten om att det bara beror på några lyckliga tillfälligheter, såsom att jag varit där längst & skulle ställa till ett jävla liv om jag inte fått den, så är jag nöjd och kan inte låta bli att skryta.

snart har jag sagt det till alla jag känner, alla två.
nu återstår bara resten av världen.
får sätta in en liten notis i NT så vet östergötland.
det är ju inte så att jag vistas utanför länets gränser ändå.
(fuck uppsala) även om jag skulle vilja.

så jävlar, jag sa att det skulle sluta rasa.
visserligen dog mitt sexliv ut samma dag.

men;
det är smällar man får ta!

så jag tog min bästa vän & firade storslaget!
käkade grekiskt och sörplade både öl, vin & rom på norpans diverse fyllehak. tyvärr är väl det här enda staden som inte snappat upp begreppet lill-lördag utan tjurskalligt håller stängt en onsdagkväll då jag inte vill annat än ge mig ut på krogen för att fira/sörja. men limpan, jag och sprut-ruder våran nya bekantskap hade en hejdundrans kväll. tur att man började redan vid halv fyra så man hann bli dragen innan de stängde vid elva(?!) och vi begav oss hem till mig för chilinötter och högläsning.

det var fint att ha någon som somnade på min arm. önskar bara lite att det hade fått vara jag.

jag sökte efter kärlek men hitta regler och förbud. jag sökte efter tystnad men fann de vidrigaste ljud. jag sökte efter närhet men jag fann ingen hud. jag sökte efter sanning utanför den där strukturen långt bort från maktmissbruket och konsumtionskulturen.

jäjä, det räcker nog så.

bullshit

som sagt:
det är mycket som gör mig arg.
jag var förvisso inte i nyktert tillstånd.
men det stämmer.

fast jag inser att jag är maktlös.
för jag kommer aldrig finna den sanningen.
som vanligt är min värld i gungning.
& det knakar i fogarna.
men jag borde inte bli förvånad vid det här laget.
för jag är van, alldeles för van.

& jag ger mig in i tok-sms:ande med fuckface.
förvirrar och förvillar.
fast allting är och var sanning.

jag var inne i ett förvirrande skede. efter en kamp med djävulen och hans vassa kanter. stack satan hål på min halvt besudlade gummibåt med sin eldgaffel. jag räddade upp situatinen med lite epoxy. efter frågställningar om min hälsa updagas det att den är körd. nu har jag endast humorn och min oskuld kvar. fula fiskar bits, & du undrar: sniffade jag av limmet? den frågan kan bara besvaras med en annan fråga: who the fuck cares?

nothing make sense.
men jag vet, bara jag vet.
för det var i mitt huvud killen med eldgaffeln huserade.
och petade och petade.
på det uppenbara och det smärtsamma.
& jag håller inte honom ansvarig.
men jag förbannar honom ändå.
isamael, skyll på ärkeängeln om du vill.

jag vet vad som händer när änglar dör

regn.

det satans regnet gör mig arg.
det är mycket som gör mig arg.
men det är väl ingen idé att älta.
mest är jag arg på mig själv.
& jag bannar mig själv.
vad mer kan jag göra?

det gör ju mest ont.
& jag vantrivs.

när jag hittat svaret ska jag spara det i en ask.
tills dess letar jag svaren i en låda.
i en påse, en påse i en låda.

bag - bagge - bock - banbrytande - bulle.
det finns inget samband.
men där nånstans i slutet kanske jag hittar svaret.

i min bag-in-box

& det känns som mina lösningar är för enkla för att fungera. men jag vet inget annat sätt. så jag fortsätter med det som känns tryggt. för alternativen:

SVIDER

så jag klistrar febrilt, så inget krackelerar.

tvätt

jag har levt i en kappsäck i två veckor.
jag har missat tre tvätttider & är på väg att missa en fjärde
jag har bara skabbiga underkläder kvar nu.
& absolut inget att ha på mig.

jag har seriöst så mycket tvätt att jag funderar över att ta livet av mig för att slippa ta hand om det.

i självmordsbrevet: förlåt, men jag orkade inte tvätta!

synd bara att de bara skulle hitta mig för att grannarna började känna lukten.
av min smutstvätt.


jag är pepp, & jag borde verkligen sova nu.
g'natt

ensam

jag är ensam.

det låter hemskt när man säger det högt.men jag väntar tills det finns två av saker innan jag diskar.för det ser så sorgligt ut i diskstället när det bara är jag.

jag är rädd för att släppa människor in på livet för att jag vet att man blir sårad.så jag älskar bara andras barn, andras djur, andras förhållande & saker. men bara mina bekymmer.

jag skapar trygghet i min bubbla, men jag vill att fler ska se att jag har det bra här.utan att ge dem tillgång till att förstöra. men det går inte.

& skräcken och ångesten bultar hårdare på hjärtkammaren. men där finns inget att hämta. mitt hjärta dog för länge sen.

& jag vågar inte hoppas.
jag önskar verkligen att jag var modigare än jag faktiskt är

efterblivet

damn!
nu var det så där länge sen som det inte skulle bli.
jag måste ju skylla på min oförmåga att ta mig för saker.
eller bara mitt teflon minne.

anyhow.
egentligen är det nothing new.
jag genomlevde en pers förra veckan.
men som vanligt var det bara mindghosts.
vilket var tur, den här gången.

& jag blir arg på mig själv för att jag låter honom betyda så mycket.
för att han får ta så mycket plats i mitt liv.
det är ju inte så att han har förtjänat mig.
sammtidigt som jag vet att han är manipulativ så låter jag det fortsätta.
jag låter mig själv bli förtrollad och lurad.
av vackra ord och fina gester.
fast jag vet, jag vet att det inte ligger något bakom.
även om han inte bullshitar mig på samma sätt som andra.
för jag känner honom för väl.

& igen. alldeles för STOR plats.
det här är min blogg. ändå är han här mer än jag.

det är bara det att någonstans på vägen tappade jag bort mig själv.
& hur jag än försöker så kan jag inte hitta tillbaka.
för jag minns inte ens vem jag är.
på riktigt, utan masker.

jag vet bara inte vart jag ska börja leta.
för som vanligt så finns jag inte där, i botten av vodka flaskan.
även om jag när jag kommer dit slipper tänka så mycket på det som gått förlorat. verklighetsflykt är en tröst och en fristad.

nu ska jag ge mig ut i verkligheten.
heppa!
(ja & där har vi en annan sorglig historia men det får bli nästa gång.)