reality check.

nu har jag gjort det.
jag har diskat bort hans onsynliga läppavtryck från thékoppen.
& jag vet att det kommer dröja innan de finns där igen.
jag vet inte om det gör ont. just nu känner jag bara ett vemod som det inte är värt.

mitt liv uppfylls idag av:

1. längtan efter fylla.
2. mannen som älskade yngve.
3. thåström.
4. damien rice - volcano.
5. en att göra lista som heter duga.

annars bara vackra ord och skitmoral. tar mig igenom livet på andras ord och röster.

"för dig. blir jag hatobjektet. som bär dina blåtiror samt dina blå ögon. för dig. skulle jag utan tvivel bli tystnaden. när tungan tvekar och ingenting nytt längre finns att säga."

ångest syns bara när man har rakbladsbitna armar inte när såren sitter i hjärtat och man gråter hemma till adventsljustakar i grannfönster, jag orkar inte med det här kriget. därför söker jag mig till honom. visst är det svaghet. visst borde jag stå på mina egna ben och inte luras av nån som lever i mina sår & på mina tårar. men om ingen annan ser att mitt leende är påklistrat och ingen annan förstår att det här gör ont. då går jag dit för han vet vart jag har varit.

nu ska jag till äggskallebyn och supa bort mina hjärnceller, röka bort mina flimmerhår och låtsas att det inte finns en morgondag. på förden ska jag lyssna på the clash. peppa upp min sorgliga existens och införa ett tidigt nyårslöfte...

JAG ÄR EN FEST!

trasig.

ibland orkar man bara inte vara förbannad.
min själ är så trött att jag inte orkar uttrycka några känslor.
alla tecken på en depression börjar rada upp sig.
jag vill egentligen inget annat är sova hela dagarna.
men när jag får sova, som nu. vill jag inte längre. kan inte.

jag går runt i ett ständigt vemod och vill inte engagera mig eller göra något.
att resa sig upp och gå ut i verkligheten känns inte som ett alternativ.
att ens titta ut eller uppmärksamma att det finns en värld där ute, jag vill bara inte.

jag har mitt liv här. i mitt huvud. & jag orkar inte ens engagera mig i den.


idag har jag varit på jobbet första dagen efter min sjukskrivning.
det känndes helt plötsligt inte viktigt att visa vad man går för eller göra bra ifrån sig.
orkar inte le eller göra det jag ska.

"hon bara ler när ni ser på"
just nu känns det inte ens viktigt att låtsas.
jag skyller på min smärta och kanske är det därför.
men det sitter så mycket djupare & det är svårt att komma åt.
verklighetsflykt och förnekelse är min medecin.

imorrn blir det en fylla & så får vi se vad som händer.
selfdestruction på hög nivå kanske.

skjut mig!

endorfiner

..det är allt en lustig liten drog. hur kommer det sig att inte det är förbjudet?

lycka är ett begrepp som mänskligheten har hittat på för att ha någonting att sträva efter, så de slipper inse hur meningslöst allting är. en illusion som bekant.


hur som haver, jag ska skriva oftare skrev erik till mig. jag måste kanske få in lite rutin på att skriva här men trotsig som jag är får ord som både; 'måste' och 'rutin' mig att vilja skrika och springa åt ett annat håll. så det blir nog kanske lite sporadiskt. men det får han väl ta!


nu ligger det iaf till så att jag är hemma från jobbet och tycker synd om mig själv. jag är trasig och orkar inte jobba. så jag sitter alltså här hemma och stirrar vägg.

det kan ju tyckas vara filosofiskt att stirra i en vägg i flera timmar. men det är ju inte så att jag sitter och kommer fram till lösningar på världsproblem eller funderar ut vad jag ska göra med mitt liv. utan mest är det massa lösa tankar som snurrar runt helt utan mening eller iaf sammanhang. det är lite så att de tankarna som snurrar är inget man kan berätta för andra utan att avslöja att man innerst inne är ganska ointressant. & det vore ju ganska hemskt om nån fick veta!

schizo: men va fan, är det inte det jag håller på att avslöja nu?!


ähum, jag funderar på om jag ska dricka sprit idag.
verklighetsflykt, ja tack.
& så är det ju ändå lördag.
okej jag är 'sjukskriven' men va fan. halvt ofrivilligt...

aja det löser sig framåt natten.

oskulden

så det är såhär man gör.
när man lever ett meningsfullt liv.

jag har blivit övertalad av erik att jag ska skriva ner allt som händer i mitt skitliv.
för hör och häpna, han tror att det kan vara roligt.
att jag kan vara rolig?!

så, vad har carro gjort idag?
mest såsat och försökt undvika att ta tag i några viktiga projekt.
jag tog efter mycket om och men tag i disken. + att jag har städat lite.
så nu ser det rent ut fast det inte är det.

i övrigt har jag ägnat mycket tankar åt ifall jag skulle se på mib2 eller "stå upp" på 4:an.
det blev inget av det eftesom jag tjötade bort ett par timmar i telefon med yster och fuckface.

annars har jag haft sagostund med davve, diskuterat livet med christine.
summa sumarum som sagt: jag kommer dö en plågsam död.

men what the fuck. det kan det vara värt.
nu ska jag ta och få lite frisk luft.
eller ah, jag ska förkorta mitt liv med några minuter till.

until we meet again...