ja det bubblar av ord som vill komma ut.
det bubblar av små fjärilar i min mage.
& jag drömde om (pasta)fjärilar & om att allt var bra.
du såg mig och du var inte rädd längre.
han sa att jag var en kul och fin tjej.
med världens vackraste leende.
han sa det då och han sa det nu.
"det har jag alltid tyckt."
jag kommer ihåg hur vi pratade.
& pratade & pratade & pratade.
det har aldrig kännts så viktigt att lära känna och komma nära någon människa som det gjorde då. han såg mig. han noterade mina smilegropar & sa; de är små men de syns ordentligt när du ler på riktigt. när du ler för att du är lycklig. kan jag göra dig lycklig?
vem vet, om det hade varit tid. om vi inte vore så små och så fega.
om vi hade fått träffas nu. då tror jag du hade kunnat göra mig lycklig.
då hade jag kunnat gå här fortfarande, med världens vackraste leende.
nu har jag sagt det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Man kan inte återkapa det förflutna, bara få nya intryck och smida framtiden så som man vill ha den!
Skicka en kommentar