sporadiskt bullshit

det är väldigt sporadiskt bullshit nu för tiden. sammanfaller uppseendeväckande ofta med tenta. jag funderar på att rensa, ta bort mina ord och avtryck. eller funderar och funderar, det slog mig nu. just i detta ögonblick att bara radera. det var inte det som var syftet när jag loggade in på google, inte hade något nytt att läsa och helt omedvetet drog musen och klickade på "blogger". jag sitter ensam hemma i en stor nedsläckt lägenhet. det är skönt, det är mörkt, det är tyst. jag stängde just balkongdörren och allt fågelkvitter och grillande grannar försvann. samtidigt är det inte alls skönt. det är hemskt och jag känner av någon anledning för att grina. sådär som man gjorde när man var liten. inget hysteriskt tjutande utan bara grina. alltså, jag är inte ledsen. jag vill bara gråta. känner ett hugg av ensamhet i bröstet. trots att jag valt det själv och snart får sällskap igen så gör det ont. förbannat ont faktiskt. ont, ont, ont. den heliga treenigheten. jag kanske borde rensa ändå. alla inlägg. men jag gör det inte, jag rensar aldrig. sparar allt. långt, långt inne. ibland slipper det ut, i små doser av vansinne. det kanske är därför jag vill gråta, de grillande grannarna. jag är ju en sån som gråter över adventsljusstakar i grannarnas fönster. jag gråter över andras lycka. det är bara det att jag själv har adventsljustakar nu. & en grill, den står på balkongen. adventsljustakarna är på vinden, jag är inte helt vansinnig. jag har bara lite ont.