men jag är kanske lite trött på att alltid vara den som räddar.
den som tar emot när någon faller.
& den som håller handen, stryker ryggen och viskar lungt i örat.
jag kanske inte vill vara den som får höra allt.
& förväntas handla utefter det.
jag kanske bara vill se till mig själv.
nysta i min egen härva.
& kanske komma någonstans.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ibland kan det vara en slags terapi att själv få agera terapeut. Så känner jag iaf.
Skicka en kommentar