jag beter mig som vanligt.
jag skrattar, jag ler, jag pratar och jag skämtar.
jag träffar folk, fikar och pratar i telefon.
men när ni inte ser mig,
när ni inte hör mig,
när ni inte älskar mig.
lever jag inte.
?
allt jag kan nu är att gråta.
över allt som varit och komma skall.
det är inte hopp vid horisonten.
det är bara mer olycka och död.
i väntans tider, jo jag tackar.
fyra dagar med leenden till.
sen stänger jag in mig, stänger av.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar