oh!

jag glömde berätta,
om när jag kom hem från jobbet i måndags.
& hittade världens fetaste kuvert på hallmatan.
från l a n d s t i n g e t...!
labratoriemedicinskt centrum för klinisk genetik
& blev så förbannad att jag skakade.
& fortfarande svor åtta timmar senare.
satans jävla skit svenska sjukvårdshelvette.
jag önskade överläkare jon jonasson ett hemskt liv.
& genetiska sjukdomar, & föräldrar som skämdes.
över sin misslyckade son som inte kunde acceptera.
att det inte gick att göra något åt hans helst dödliga sjukdom.
& att han därför måste skicka illasinnade brev till flickor som varit sjuka för mycket och inte pallar en, en, en enda jävla grej till.

men idag när jag pratade med honom tar jag tillbaka allt.
han var snäll och trevlig.
fast han skrattade åt mig.

så nu ska jag motvilligt dit iaf, för ett samtal och provtagning.
vi skippar utredningen och det bifogade underlaget jag fick hem.
sjuttioelva jävla a4 om släktens sjukdomshistoria.
hm, jo min morfars syskon i finland, pekka kanske, vad hade han för personnummer nu igen?

nånstans hatar jag dem jävlarna, varenda jävel, rakt av.
alla som iklär sig vit rock kommer väcka förakt i mig.

piece of an arm, piece of a leg, a piece of my tongue
and pease for everyone.
here's my heart; my hope's drowning.
here's my eyes; the light's blinding.
here's my hands; my feet are running.
here's my head; my ass' coming