skjut mig?

oh. my. fucking. meeeeep.

finns det något världsmästerskap för fuck-ups?
för isåfall så känner jag mig som en het kandidat. med lite extra träning och lite ny energi så känner jag att jag kan ta dem flesta. jag borde inte skämta om det men jag har ju nån slags störning som gör att jag oavbrutet måste dela min taskiga humor med resten av svenska folket bara för att pinas. & jag känner att jag har en grym självdistans. men mest av allt känner jag att jag..

är så jävla jävla jävla dum i huvudet.

jag har för mig att jag viskade lite tyst för mig själv så sent som i söndags att jag ska aldrig mera dricka. inte för att jag för ett ögonblick trodde på mig själv men jag kanske borde hållt mig borta från spriten lite längre än 4 dagar?

& allt som var oskyldigt från början utvecklades till min livs värsta mardröm. jag vet inte om jag vaknar imorrn (klockan är snart halv sex och jag har gick och lade mig vid två i förmiddags..) och känner att allt inte är så farligt som jag tyckte först. men just nu har jag en fruktansvärd ångest. det bränner av skam och jag ångrar, verkligen ångrar, att jag överhuvudtaget gick upp ur sängen igår.

för jag låg där. fram till 4 på eftermiddagen med täcket över huvudet, tårar på kinden och ångesthammaren bultandes hårt hårt hårt i bröstet. telefonen ringde, & ringde & ringde & ringde. kusin var till&med och skrek i brevinkastet. jag bara låg där. & jag borde verkligen ha stannat där.


det är inget bra att ge sig på alkoholen en sån dag.
oskyldig grillning i folkparken blev skumparty på otten(??!!)
& vidare till orgier, ångest och sårade känslor.

hur kunde jag, kunde jag, kunde jag?
ärligt talat har jag träffat många sviniga människor i hela mitt liv. men just nu så hatar jag mig själv. & bävar för att möta min egen blick. när blev jag ett hårt tomt skal? när började min egen destruktivitet drabba andra och skena iväg till oändliga propotioner. & varför kan jag inte sluta att rasa allt på samma gång?

man ska inte censurera sig själv.
men nu orkar jag inte tänka mer.

jag vet inte ens vart jag ska ta vägen.
för jag räds mig själv.
& jag behöver hjälp.