civil status

- du, får jag chans på dig?
- ja, det får du.

min lägenhet är uppsagd, jag har sökt, & fått, tjänstledigt från jobbet, jag har en ny lägenhet 106 mil bort, jag ha sökt högskola 106 mil bort. jag har styrt och fixat och donat i två månader. & igår frågade en av de stora anledningarna till allt detta chans på mig.

jag är så fucking jävla vuxen.

kulturnatt

sover för länge, kommer med löften, bakar tårta, återvinner, firar födelsedag, glömmer tårtljusen, föräter mig på pizza - igen, batterislut, ölar vb, kultur=rödvin, för många cigaretter, lyssnar gladprogg, fryser - trasiga skor, kramas hem, mera cigaretter, klämmer finger i ytterdörr, ingen saknad, återfunna ord, gråtmild, ajsinta minnen, det är inte min smärta, det är inte min smärta, det är inte min smärta.

det är inte min smärta.

mitt pekfinger blått och jag - tangentbordhandikappad. annars skulle skriva roman, stöta fram ord, ni bygga meningar själv, hej, jag är faktiskt inte full, ingen lust, framsteg. knarka mer bokstäver sen sötord, sova, imorn städa, tvätta, diska, pyssla, fila, putsa. duktig, nästa vecka stor, längta. ajaj, varför är jag så jävla klantig. vem gör nåt sånt?!

creatures in my head

"ska du göra det ska du göra det utan känsla." hon tog upp kniven och satte den i hans bröst.

men det här lämnar du hemma sade hon och slet ut hans hjärta.

nu kan du hora vart du vill.

hmmjElp

jag har haft det fint.
oförskämt fint.
ifall ni undrade.

så därför avbryter de min semster i förtid.
du ska fan inte bli bortskämd nu flickebarn.
sa satan och flinade.

finn sex fel.

om 12 timmar är jag i luleå.
jag är inte alls nervös, inte alls.
jag är inte alls nervös, inte alls.
jag är inte alls nervös, inte alls.

så, då var det fastställt.
so long suckers!

dekadens

jag sover bort alldeles för mycket av min tid. om jag hade kommit ur sängen innan halv tre idag så kanske, kanske hade jag hunnit med mer än att skicka ett femtiotal porrsms och äta glass i soffan. kanske alltså, kanske.

bussmongo

idag har jag varit på äventyr i linköping.
mycket svettiga bussresor fram och tillbaka.
men det fanns ett stort underhållningsvärde i det.
även för mig.

en timme och förtio minuter tog det att ta sig till ryd.
det är ganska lagom..

i övrigt är det här en sån dag som jag skulle kunna tänka mig att dö på.
min lägenhet är nystädad, jag har mat i kylen och sådär lagom mycket disk att det syns att någon bor här. då skulle jag slippa skämmas. för det skulle jag annars, även om jag vore död.

för jag är en sån som skäms. tills jag dör.

hej jag heter carro och jag är 14 år.

i lördags var jag full.
oh the joy, the joy.

jag lyckades slå ner en lampa i golvet när jag kom hem. någonstans mellan kräkattackerna. så inatt sov jag på soffan, för att inte skära upp fötterna, förblöda och dö. så jag vaknade imorse och tänkte: idag måste jag städa och diska, annars kommer jqag brinna i helvetet. sagt och gjort. diskat, dammat, dammsugit, skurat golv och putsat upp badrummet. mellan telefonsamtalen med läkare vill säga. imorrn blir det linköping och på onsdag vrinnevi. oh the joy. det känns nästan som, ja nästan som 2006.

två veckor kvar innan semestern och den börjar så smått ta form.
jag ska upp till norrland för att öla, sova sked, basta och bada i havet.
ska även till stockholm en sväng och träffa the ap.
om allt går som det ska.

note to self: drick inte tequila, jag upprepar: drick INTE tequila.

blogga sa hon.

i fredags körde vi på en katt.
den hostade blod och jag grinade.

i övrigt har jag inte så mycket att säga.
jag är arg, ledsen och bitter.
& jag har ingen lust att vara sån längre.

vaka

klockan är ungefär halv fem när den golvar henne. slår sina klor runt varje tanke, sticker nålar i hennes medvetande och strör salt i öppna sår. hon blir genomskinlig, hudlös och svag. & det är inget vackert i det. annars ödelagda kanaler fylls med sälta & det finns inget lindrande i det. hon sitter på sängkanten, vaggar och för dialog med sig själv. hon försöker hitta en orsak till humöret, något som hon kan lägga all skuld på. hon bestämer sig för sjukvården & hela fucking 2006 som hon fortfarande tar konsekvenserna för. hittar sin senaste kallelse till ännu en kirurg som vill ta till kniven. jag är ärrad så det räcker. sitter vaken till klockan är åtta och hon kan ringa mottagningen. hon avbeställer tiden och ifrågasätter nyttan. "det är ju upp till dig". ja det är klart som faan det är upp till henne, vård är inte obligatorisk. ni kan inte tvinga henne frisk. hon orkar inte fler läkare nu, inte mera, det kan väl räcka nu?

& hon är fortfarande vaken. sansad. men slut.

free, free, free at last!!

inte ens tur med vädret

inget blir som man tänkt sig. åkte på nåt influensaliknande. missade mitt läkarbesök så jag sitter här med samma illaluktande gips. missade min planerade "semester" i stugan och har istället legat och svettats i mina egna lakan i min etta. det fick man, för att man för en gångs skull gjorde en plan och tänkte fullfölja den. in your face sa hin håle och spottade. jo tack, jag vet att jag var ett elakt barn och knappast har bättrat mig nämnvärt men kom igen, kom igen. jag kanske inte skulle vara så bitter och kall om jag slapp råka ut för all denna skit?

men jag borde väl inte gnälla. har äntligen hittat min mp3 spelare. imorn ska jag till banken och hämta ut pengar. sen ska jag till systemet och gör av med dem. på lördag ska jag bli full och vem vet vad som kan hända då.

i övrigt är jag mest frustrearad för att jag har ordförstoppning och de vill inte komma som vanligt. jag menar inte bara här utan i andra delar av mitt liv. jag brukar alltid ha saker att skriva och framför allt saker att säga. men den här svullnaden i halsen verkar sitta i, kanske om jag tog min astmamedicin som jag annars vägrar. öppna upp luftvägarna och dra ett ordentligt vårskrik som ronja. bara för att få slut på regnet, jaga bort vildvittror och andra demoner. jag är så trött på tillvaron och jag vet att jag tjatar hål i era öron om det men det är sant. jag är så jävla lam. men det är bara två veckor kvar nu och det här ska ta mig fan bli min sommar. det måste det för det kommer inte finnas någon i min närhet. alla drar men jag ska fan fixa det här själv.

jag känner mig bara så ynklig när jag inser, och det här är inget jag bara säger. en sak till, ett nederlag till, en sjukskrivning till... då går jag under. då kommer jag inte resa mig igen. jag känner det och det skrämmer mig till förbannelse. det bara måste bli bra nu. två veckor kvar.

men mitt ringfinger är fortfarande bortdomnat och jag börjar inse att det kommer förbli så. mitt lillfinger är krokigt också. men vad gör det om hundra år? då är jag ändå död.



oh, just det. trots att det bara är ni: ff, yster och den anonyma själen med fagra löften som läser än så blir det ingen snigelpost, visste ni att ett frimärke kostar fem och femtio? för att inte tala om kuvert och det faktum att min högerhand är gipsad. det blir nog ändå lättast såhär.

run forrest, run.

jag tänkte kanske fly ändå.
till den sär stugan.
ifall nån skulle sakna mig.

fast är det ens nån som läser här fortfarande?

dr. jekyll & mr hyde

tiden går så fort när man har roligt?
tristessen bränner hål i mitt sinne.
vissa dagar sprudlar jag av entusiasm.
men alla förhoppningsfulla planer grusas
i de ögonblick jag ser sanningen klar för mig.
jag har inget liv.

jag planerar att fly de alternativ som läggs fram.
bara vara ensam i en stuga, i en hängmatta.
utan tv, utan dator, utan telefon.
med bara mig, en cyckel och en sjö.
men jag har läkartider att passa.
och löften att hålla.

jag motsäger mig själv varannan sekund och stabil är inte mitt mellannamn. de chanser jag får spottar jag på men beklagar samtidigt bristen av sysselsättning. jag är latare än latast. jag har hamnat i ett stadie av apati. på riktigt apati. så van vid sysslolöshet att när tillfällena kommer, för det gör de ibland, så slås jag av meningslösheten och orken tryter. varför ens försöka? jag försöker säga åt mig själv att skärpa till mig men som vanligt så lyssnar jag inte. jag lyssnar aldrig på mina egna kloka råd. det enda jag behöver komma bort och fly ifrån är mig själv. men det är svårare än man kan tro. för jag är där hela tiden, nedvärderar mig själv och sänker mig med bitska komentarer och gliringar. du är inte vatten värd..

eller jag?

du är utråkad till döds, varje dygn varar en livstid. ligger i sängen fram till eftermiddag fast du tycker att du kommer i säng i vettig tid. försöker fylla dagarna med nonsensplaner men allting känns meningslöst och hela tiden är det en kamp. det här livet ter sig overkligt och du bara väntar på att det som är på riktigt ska knacka upp dörren. när tiden går i slowmotion hinner det förflutna ikapp och flåsar dig i nacken. du har inte stött på så här mycket förträngd ångest under ett så kort tidsintervall någonsin. åtminstonde under tid i traditionell mening. såna där minuter, timmar, dagar, veckor som alla andra tyckt räkna den i. du känner dig inte delaktig i den verklighet som andra räknar sig till och studerar bara världen utifrån. eller innifrån, innifrån din lilla bubbla av apati, orkeslöshet och självförakt. allting dödar dig långsamt. du vill bara nypa dig i armen eller slå dig på käften för att vakna till från den här (mar)drömmen. det var nästan bättre när du hade smärtan, den där fruktansvärda smärtan som sällskap för då visste du att du levde. utan den kan du inte ens förklara dina känslor eller handlingar och du undrar: vad fan sitter jag här för?!

& du är sjukskriven i fem veckor till...

100

det här bli mitt hundrade inlägg.
men jag skriver det bara för att tala om att det kanske dröjer
innan det står ngt av värde här.
de karvade äntligen i min hand i onsdags.
jag är hemma i minst sex veckor framöver.
men det är pain pain pain.
& så är det så jobbigt att skriva med en hand.

så, ta hand om er. i'll be back.

ingen story än.

ibland önskar jag att jag slapp använda ord.
& bara kunde spela en låt för er.
så ni kunde förstå.
att vad jag än vill säga just nu.
har det redan blivit sagt.
att stjäla är en synd.
& jag är inte den som trotsar moralen i onödan.

i övrigt druknar jag mest i skitig disk och otvättad tvätt.
är det något jag inte har tid med så är det att blogga.
men nu har blåtiran bleknat.
än finns det hopp om livet.

en bild säger mer än tusen ord?

vansinnes- helg.

just nu har jag inte riktigt orden.

men bild har jag lovat.

spekulationer är välkomna.

det kan ändå inte blir värre än de jag hört.

utförlig historia kommer.

nån annan gång, med andra ord.

& ja, det är värre än det ser ut.

rewind

jag tar tillbaka, inte allt men en del.
ibland har man bara pms.

så nu har jag mest storslagna planer och lust. måste passa på innan det rinner ut i sanden och lusten blir till apati. nån som har en miljon?

soundtrack; köttgrottorna - älska mig

jahaja. det var den helgen.
under veckan har jag insett många saker.
jag ska sluta försöka, det är ingen idé.
jag ska lägga hela mitt privatliv på hyllan en stund.
lägga fokus på jobbet. men mest av allt;
lägga fokus på mig. på carro. migmigmig.
jagjagjagjag, tränar lite här inför operation jävligt ego.

ingen tycks uppskatta ansträngningarna och jag får ingenting tillbaka. det gäller överlag i alla mina relationer och nu får det vara bra. nu sluter jag bubblan ordentligt. jag tänker inte ens sticka ut huvudet för att hjälpa er.

på jobbet får jag åtminstonde uppskattning och bekräftelse, jävlar i havet vad jag behöver, suktar, längtar efter som fuckingjävlabekräftelse! även om jag tydligen behöver lära mig ännu mer om att tygla mitt humör, vakta mina ord och fixa nya byxor. men ändå, jag är bra. jag är jävlajävla bra!


så; jag och min ständiga hallucination ska nu krypa i kojs så vi kan vakna tidigt. ta den där långpromenaden och ta hand om disken efter helgen. för det mina vänner, det; skulle jag må bra av.

and i've got no excuse

vackra ord och skitmoral. säg en sak - mena en annan. gör en sak - förespråka högt en annan. skjut dig själv i foten, måla in dig i hörn. säg emot dina ideal & göm dina tankar. ingen står upp i kampen och du är här på eget bevåg. endast dig själv att skylla & det finns inga kvar att luta sig emot. du står ensam för din stank och nu är det upp till bevis. är allt som gråter dött?
oh, skitsamma. man kan inte älska alla.

suck it up!

blå himmel och skinande sol.
intet ont anande rosenkind.
plötsligt, något som sotar ner.
hjärta slår i annan takt. dunkdunkdunk.
sargade armar och härjad blick.
minnen i ögonvrån och nuet läggs i bakfickan.
som en smäll på käften förflyttas bakåt i tiden.
en doft, ett ord, en blick.
bit i blodig läpp.
spänn muskler och fokusera tankar.
håll hårt i hatten.
tårar är för töntar & skaka för faan inte nu.

minns någon annan som jag minns?
såg någon min smärta, hörde någon min sorg?
är minnen och tiden som passerar fiktion och overklighet?
är det någon som minns, vem jag var innan?

upprepa

vältrandes i egen självömkan,
maskerar tårar till empati.
snygg-gråt och hej på dig.
se mig hör mig rör mig.
flyktig skugga i ögonvrå.
såg du att jag såg dig?
hejdå.

hellre fly än illa fäkta och upprepningar läggs på hög.
överdosera och överanalysera.
mera mera mera.

svälter efter sanning.
återandvända ditt syre
hoppsan och hejsan
sockersött är drogen och det lurar mig gång efter gång.
faller i gropen och faller över kanten.
kan ej lära gammal hund att sitta.
jag spelar död och ligger på rygg.
något man är bra på.
håll hårt i hatten.
here we go again.

men en dag ska jag förändra världen.

hikinen hirvi mouvi pussissa.

jag har dammsugit idag. så min hysteri över att flytta har lagt sig, wtf; det ser ju ganska hyggligt ut här (men om nån har lust att ge mig 695 000 så har jag hittat en jävligt snygg vindsvåning jag skulle kunna tänka mig). & nästa söndag ska jag till ikea och jobba på idyllen. ha! förövirgt ligger två nya läkartider här på bordet brevid mig. jag längtar redan. nu ska jag förkorta mitt liv med några minuter sen är det projekt back-to-dygnsrym som gäller.

imorrn är allt som vanligt igen.

piffigt

jag börjar bli ringrostig på spindelharpan.
jag väljer att se det som ett tecken,
på att jag börjar få ett socialt liv igen.
eller så söp jag bort för många hjärnceller i helgen.
men; always look at the bright side of life!

& på tal om det sociala så fick jag ett positivt provsvar idag.
fast inte positivt i rätt bemärkelse.
men det klingar ju fint ändå; positivt.

så, kläm i nu allihopa; ALWAYS LOOK AT THE BRIGHT SIDE OF LIFE.
nu ska jag krypa ihop i fosterställning under en filt i min soffa och se om det är för sent för att dö av plötslig spädbarnsdöd. om inte så kanske de kan komma och knulla om mig så det blir rätt nångång.

i've been told.

min f.d. sambo gjorde klart för mig en gång att jag var ett arsel på att planera. jag är för en gångs skull böjd att hålla med karln. jag har teflon minne och är kass på att passa tider. jag skriver aldrig upp saker och är antagligen i närheten av att vara världsmästare i att dubbelboka. jag struntar ofta i saker jag "ska" göra och jag är dålig på att höra av mig för att låta andra ta del av att jag har bestämt mig för att skita i nåt. yster bokar tripper till ikea och barnvaktstider i månader framöver men hon måste påminna mig först en vecka, sen två dagar, sen en dag och sen en timme och helst fem minuter innan ändå, för jag minns inte. jag är styrig och lyckas alltid trolla fram nåt som bara måstemåstemåste fixas just då. typ klippa tånaglarna eller sortera strumpor. men, jag har kommit på en sak.

jag uppskattar rutiner, jag behöver rutiner. jag älskar att jag och popcorn alltid lyssnar på p3 på vägen till jobbet och lugna favoriter när vi åker hem.(förutom på fredagar när det är partyzone på rix) missförstå mig rätt, jag gillar inte att lyssna på lugna favoriter, jag gillar bara att vi alltid gör det. sitta på var sin sida och vara tysta. bara sjunga med i de små fragment någon av oss lyckas minnas i en text.

jag behöver fler rutiner, just nu känns det jobbigt att jag måste gå upp tidigt imorrn för att hinna till systemet. tidigt - det vill säga innan 14.00.

hallå?!

storm

nu har jag skrivit fyra inlägg men inget passar.
sover ensam i soffan och väntar på lusten.
alla ord finns här. & några till.
men jag letar rätt forum, rätt tid & plats.
fyller veckorna med läkarbesök och försök till liv.
peppar på ensamheten men det räcker inte hela vägen.
träffat vänner från ett förflutet man helst vill glömma.
jag tröttnar fortare än vad som är sunt.
& jag är så trött på de där orden som dyker upp i mitt medvetande.
jag orkar inte.

får en känsla av att jag missat något på vägen hit.
men jag kan för mitt liv inte komma på vad?!

jag är trött på att vara substitutet.
det är mig man ska hålla i handen när det stormar.

vittu

hej, jag heter carro. känd på vissa ställen som skitmoral/omoral. jag har precis varit på en 48 timmars kryssning till helsingfors. & ja, jag har verkligen gjort skäl för mitt namn. lista på saker som jag har kunnat konstatera under dessa 48 timmar:

• det är en fördel om man lever som man lär. om man vill undvika spö.
• de flesta finnar är urusla på engelska.
• min nya tröja är inte dansvänlig.
• finlands-svenska är urgulligt.
• treo och vätskeersättningen är det ultimata anti-bakfyllekitet
• jag ser tydligen ut som en finne.
• buffe är ett ganska luddigt ord.
• barfota på däck i januari är en dålig idé.
• jag är duktig på att ragga brudar.
• baccardi cocos är milt sagt inte gott.
• det är dyrt att skada sig till sjöss.

saker som inte riktigt är konstaterade som jag ska grunna på imorrn är t.ex. : hur dumt är det att lämna en hel platta öl till fyra killar från västerås? jämfört med att glömma sin mp3 spelare i hytten? hur kan ägg kokta i sju minuter fortfarande ha rinnande vita? varför ser jag ut som carrie på korten? varför fick vi ingen vodka i våra white russians? hur ser den ultimata ställningen ut när man ska försöka kräkas på toaletten på bussen hem? & slutligen; vad är det för fel på mig?

som ni ser, lite att grunna på. ska äta upp min gott & blandat sen ska jag banne mig sova!