inte ens tur med vädret

inget blir som man tänkt sig. åkte på nåt influensaliknande. missade mitt läkarbesök så jag sitter här med samma illaluktande gips. missade min planerade "semester" i stugan och har istället legat och svettats i mina egna lakan i min etta. det fick man, för att man för en gångs skull gjorde en plan och tänkte fullfölja den. in your face sa hin håle och spottade. jo tack, jag vet att jag var ett elakt barn och knappast har bättrat mig nämnvärt men kom igen, kom igen. jag kanske inte skulle vara så bitter och kall om jag slapp råka ut för all denna skit?

men jag borde väl inte gnälla. har äntligen hittat min mp3 spelare. imorn ska jag till banken och hämta ut pengar. sen ska jag till systemet och gör av med dem. på lördag ska jag bli full och vem vet vad som kan hända då.

i övrigt är jag mest frustrearad för att jag har ordförstoppning och de vill inte komma som vanligt. jag menar inte bara här utan i andra delar av mitt liv. jag brukar alltid ha saker att skriva och framför allt saker att säga. men den här svullnaden i halsen verkar sitta i, kanske om jag tog min astmamedicin som jag annars vägrar. öppna upp luftvägarna och dra ett ordentligt vårskrik som ronja. bara för att få slut på regnet, jaga bort vildvittror och andra demoner. jag är så trött på tillvaron och jag vet att jag tjatar hål i era öron om det men det är sant. jag är så jävla lam. men det är bara två veckor kvar nu och det här ska ta mig fan bli min sommar. det måste det för det kommer inte finnas någon i min närhet. alla drar men jag ska fan fixa det här själv.

jag känner mig bara så ynklig när jag inser, och det här är inget jag bara säger. en sak till, ett nederlag till, en sjukskrivning till... då går jag under. då kommer jag inte resa mig igen. jag känner det och det skrämmer mig till förbannelse. det bara måste bli bra nu. två veckor kvar.

men mitt ringfinger är fortfarande bortdomnat och jag börjar inse att det kommer förbli så. mitt lillfinger är krokigt också. men vad gör det om hundra år? då är jag ändå död.



oh, just det. trots att det bara är ni: ff, yster och den anonyma själen med fagra löften som läser än så blir det ingen snigelpost, visste ni att ett frimärke kostar fem och femtio? för att inte tala om kuvert och det faktum att min högerhand är gipsad. det blir nog ändå lättast såhär.