nätter

det är bara nattetid som sanningar om min person dyker upp.
jag har förändrats, och antagligen inte till det bättre.
jag är inte samma person nu som jag var under "the glory days"
jag har visserligen återigen fått höra talas om
världens vackraste leende.

& det är en komplinmang jag desperat har hållit kvar i.
se bara (ni som har mig) på min msn bild.
eller de bilder jag alltid har på display.
ett vackert leende.
det är det att det inte finns längre

när jag var liten höll jag alltid för munnen när jag skrattade.
för att jag blev retad för min kanintänder,
de var snea och ganska framträdande i mitt överbett.
jag gör det inte längre. (tacka tandställningen för det)
men sanningenligt så är (/har) jag inte lika rolig(t) som jag en gång hade.
jag skrattar bara öppet och glatt i nära vänner sällskap.
annat är det mest en fasad.
jag håller krampaktigt fast i den roll som jag en gång fick.
den bild som en gång målades upp av mig.
men vad är det egentligen som finns kvar?

jag har tappat de flesta av mina ideal.
fått de flesta drömmarna krossade.
& genomlevt svek som skakat min värld.
som vanligt kvarstår frågan;

vem är jag nu?
& vodkaflaskan som alltid ska föreställa lösningen och innehålla svaret.
är tom i botten och alldeles för långt borta.
asken är tom och det är ärligt talat jag med.

jag gömmer mig i min vardag och går vidare med mitt "liv"
det kanske kommer till mig en annan vaken natt.
det där efterlängtade svaret.

eller i drömmen?
g'natt