slut.

det är slut.
jag är slut.
min kropp är slut.
mitt psyke är slut.

igår bröt jag handen.
idag bröt jag ihop.

jag pallar inte fler smällar.
så fort han kom. & frågade hur jag mådde.
släppte allt och jag grinade i porslinsförrådet i en kvart.

om jag inte var så envis och dum. så kanske jag hade förstått att man inte kan jobba i ett kök med en hand som med största säkerhet är bruten. jag tackade nej till ett gips.

nånstans är det fel på mig.
och nu orkar orkar orkar inte jag garva åt det längre.

jag förstår att jag blir driftkucku & att folk tycker att det finns komik i min klantighet.
ja, jag skär/slår/bränner mig ofta. för att inte tala om att ha sönder och tappa saker.
det är min specialitet.

men nånstans går en gräns.
& jag tycker inte att det är så satans roligt med en bruten hand.
jag pallar inte mer.