explodingdog

antagligen är det helt mitt eget fel.

men det är skönt att skylla ifrån sig.

& jag förstår inte varför jag är så förbannat grinig hela tiden, ingen pms att skylla det på. jag är bara butter och tvär, eller nej! inte butter,

b i t t e r!!

not much of anything

blä, blä, blä!

ehum.. ne, det var inte så mycket mer än så.
nu ska jag tryna.
efter extreme homemakeover kanske.

on the radio

this is how it works :
you're young until you're not
you love until you don't
you try until you can't
you laugh until you cry
you cry until you laugh
and everyone must breathe
until their dying breath

no, this is how it works :
you peer inside yourself
you take the things you like
and try to love the things you took
and then you take that love you made
and stick it into some
someone else's heart
pumping someone else's blood
and walking arm in arm
you hope it don't get harmed
but even if it does
you'll just do it all again

hohoho!

här jobbar julcurry på högvarv för att få in nån slags julstämmning.
"julhandlandet" är färdigt, inte klapparna men jag har köpt clementiner!
[kom igen, ge mig cred, ge mig cred!!]
har äntligen fikat med pamme från repan, & humöret är på topp.
första dagen på länge som jag vaknar(bara det, v a k n a r) & känner mig glad.
undrar om det beror på min konstiga men ändå härliga dröm jag hade inatt,
jag minns aldrig drömmar så den borde betyda något.
(linda; hade inte du nåt drömlexikon, help please!)

jag var och grillade korv med extreme home makeovergänget i en gammal borg, kan ha varit vadstena kloster först men sedan var det som taget från ett av de "castles" som fanns i supermario 3 från gamla nintendo 8-bitars. efter att vi hade grillat korv så lekte vi kurragömma där, & jag och gene simmons, (ja, ni läste rätt gene simmons från kiss. fast han var omålad och gammal, han gick med käpp.) var i samma lag och sprang upp och ner i trappor. det var ganska jobbigt eftersom gammelgene gick med käpp. jag sa åt honom flera gånger att vara tyst annars skulle han.. ehum han den mörkhåriga killen från extreme home makeover hitta oss. sen kom min pappa och skjutsade mig därifrån. på vägen åkte vi förbi baracker, där man såg rätt in i köket. där stod en tjej. & medans vi stod i nån bilkö såg jag rakt in hur hon satte eld på såsen och sen när hon skulle ta ut en rulltårta ur ugnen brände hon sig på plåten och jag sprang ur bilen för att hjälpa henne plåstra om det. för hela hennes hand smälte som om den hade varit av plast. hennes pappa kom in och det var min gamla hyresvärd. han skrek på mig som vanligt o tjejen vägrade erkänna att det var en rulltårtebotten utan påstod att det var omelett! så jag åkte vidare till jobbet med pappa. när jag kom dit och skulle äta, så var hotellets vd där i sin vanliga kostym. det fanns ingen mat kvar så jag åt kokt potatis med annanas, gurka och keso. jesper var köksmästare igen och vi tre åt lunch vid varuintaget. jag kom hem på nån vänster och låg i min säng. posten trillade in(vilket den säkert gjorde i verkligheten med) & jag hade fått tre brev. det var en elräkning som inte var min, utan tigers. den kom utan kuvert men var adresserad till mig. sen var det reklam för nåt jag inte kommer ihåg. men så var det det konstigaste, ett kuvert med en räkning från hyresvärden. det stod "du målar så fult" och så stod det att de hade bestämt att jag hade sänkt värdet på lägenheten för att jag hade målat så fult. därför var jag tvungen att betala dem 393:- !! jag har ju inte ens målat!

så; wtf? vad betyder allt detta?

syrran ringde mitt i alltihop och påstod att jag hade önskat mig en hårfön i julklapp,
först trodde jag att jag fortfarande drömde, men icke! jag hittade även då på ett rim till farfars eventuella julklapp på stående(liggande) fot, "du är ju för faan inte ung längre det borde du väl fatta, så du får av mig en ... ?

skitsvårt rim för de som inte var med under det samtalet. men vi kör en omgång hänga gubbe..

_ _ _ _ - _ _ _ _ _ _ - _ - _ _ _ _ _ _ _ - _ _ _ _ _ !

ah, kom igen då!
nu ska jag dricka must och äta choklad.

det blir en lång jävla vinter

- efter en oändlig höst. ja, det hoppas jag verkligen. låt mig stanna i mörker och kyla ett bra tag till.

om eh.. fem timmar ska jag till den kungliga hufudstaden med min f.d. sambo tillika skithuvud och tjacka en bil. why, oh why? för att jag kaskadspyr över min lägenhet och all skit som sitter innanför väggar och pannben. hellre fly en illa fäkta, inte sant? jag önskar jag kunde stanna for ever and ever and ever. kanske inte i sällskapet men borta.

hey. lista över saker som upprör mig just nu:

• att jag inte kan sova normalt
• att jag inte kan vakna normalt
• att mina persienner hänger snett
• att jag antagligen kommer banga på sthlm imorrn
• att jag pröjsat 150 spänn för en ev. outnyttjad biljett
• hand och plastik-kirurgen.
• psykakuten
• std
• klinisk centrum för gene.. äh wtf, svensk jävla skitvård!
• att jag inte har någon att skrika på
• att jag har fyra vinterjackor och hatar dem alla
• att bion var tam
• att min micro fortfarande är vilse
• att den här listan kan bli vansinnigt lång
• att jag mest kluddrar skit för att jag är feg
• att jag gråter som ett barn, everyday.

så glömde jag kanske nämna att min lägenhet antagligen är invaderad av pälsängrar, att min e-legitimation inte fungerar så jag kan pröjsa räkningar, att jag har none-what-so-ever MAT i min kyl, att jag spräckt blåsan på hälen, att min favvo-mössa är spårlöst borta, att jag bara hittar udda vantar, att oroväckande många strumpor saknas, att min box krånglar & att schampot snart är slut?

sen är det ju allt det där som verkligen gör ont. men det har vi ju inte tid med nu, jag menar tåget går om fem timmar och jag har massor, jag menar massor partier med spindelharpan att lägga innan dess! sova? äh, det gör man i graven.

i will try to fix you.

det är mycket som gör ont just nu, & jag kan inte sätta vare sig finger eller ord på det. men det gör ont, så mycket vet jag, så mycket kan jag säga. när man inte riktigt vet är det så skönt att ta till lite okunnskap, en iskall fasad när man är ensam och rädd.

om vi vill börjar framtiden nu.

hon bara ler när ni ser på.

jag beter mig som vanligt.
jag skrattar, jag ler, jag pratar och jag skämtar.
jag träffar folk, fikar och pratar i telefon.
men när ni inte ser mig,
när ni inte hör mig,
när ni inte älskar mig.
lever jag inte.

?

allt jag kan nu är att gråta.
över allt som varit och komma skall.
det är inte hopp vid horisonten.
det är bara mer olycka och död.
i väntans tider, jo jag tackar.
fyra dagar med leenden till.
sen stänger jag in mig, stänger av.

det är ganska tröttsamt.

allting som händer nu,
som har hänt oändligt många gånger förr.
& jag sover och sover och sover.
jag drömmer men allt är inte mardrömmar.
& hursomhelst så minns jag de oftast inte alls.
utom en del.
men det gör ingenting.
för det är ändå värre att vara vaken.

oh!

jag glömde berätta,
om när jag kom hem från jobbet i måndags.
& hittade världens fetaste kuvert på hallmatan.
från l a n d s t i n g e t...!
labratoriemedicinskt centrum för klinisk genetik
& blev så förbannad att jag skakade.
& fortfarande svor åtta timmar senare.
satans jävla skit svenska sjukvårdshelvette.
jag önskade överläkare jon jonasson ett hemskt liv.
& genetiska sjukdomar, & föräldrar som skämdes.
över sin misslyckade son som inte kunde acceptera.
att det inte gick att göra något åt hans helst dödliga sjukdom.
& att han därför måste skicka illasinnade brev till flickor som varit sjuka för mycket och inte pallar en, en, en enda jävla grej till.

men idag när jag pratade med honom tar jag tillbaka allt.
han var snäll och trevlig.
fast han skrattade åt mig.

så nu ska jag motvilligt dit iaf, för ett samtal och provtagning.
vi skippar utredningen och det bifogade underlaget jag fick hem.
sjuttioelva jävla a4 om släktens sjukdomshistoria.
hm, jo min morfars syskon i finland, pekka kanske, vad hade han för personnummer nu igen?

nånstans hatar jag dem jävlarna, varenda jävel, rakt av.
alla som iklär sig vit rock kommer väcka förakt i mig.

piece of an arm, piece of a leg, a piece of my tongue
and pease for everyone.
here's my heart; my hope's drowning.
here's my eyes; the light's blinding.
here's my hands; my feet are running.
here's my head; my ass' coming

gissa vad du får - samma som varje år.

realtivt händelserika dagar.
dinner and a movie, två dagar i rad.
olika sällskap men lika trevligt.
jag har tagit mig i kragen & fixat nytt id.
nu kan jag snart impulshandla på systemet igen.

jag har köpt två klappar men skrivit tre rim.
& ne, vi har ingen larvig rimtradition.
det är mest bara jag som larvar mig.

fick in ett världsfyndigt till farsans klapp som inte ens är inhandlad.
& som egentligen inte är till honom. utan till morsan.

" fick önskelistor från alla utom far. men det är ju så i äktenskap man ger och man tar. någonstans kan det ju fela, men ni får klappar som ni kan dela. om farsan dricker vin, kanske morsan blir fin?! "

haha, korkskruven som mamma önskar ger jag till pappa & bodylotion och duchpeeling till henne. kom igen, kom igen! kommer jag inte få stryk så säg...?!

jäjä, if you can't be good, be careful.
don't look back - just help yourselfish.
it's easy to be hard.

i don't feel like dancing.

eller nåt annat heller för den delen.
jag vill bara ligga kvar i sängen och inte gå upp.
ska man blogga då?
ne, men jag har spelat för mycket spindelharpan.
& jag har inget liv. eller livslust?
har precis kräkts upp lite av mina inälvor,
& jag vill vill vill inte vara sjuk mer.

& imorrn är det årets första julbord för min del.
oh my, vad jag ska göra tomatrosor och snitsiga citroner.
kreativiteten ligger så på topp.
jag ska spritsa ägghalvor tills jag spyr.

svart magi.

jahaja. den onda vodoo-kärringen skickade sin förbannelse över mig.
gav mig en speedversion av halsfluss som varade i drygt 24 timmar.
alldeles lagom för att jag skulle förlora 19 arbetstimmar.
min chef tackar dig hjärtligt för att min övertid sakta men säkert förvinner innan julstängningen.
jag är inte lika lycksalig, hade ju varit skönt med lite extra ledigt i december.
men ändå, fin-fina dagar. blivit matad med sparris soppa igår och idag blivit kunglig underhållen av min steppande vän L. blivit hög på c-vitamin och fleromättat fett.

har också tagit tag i mitt två-veckors-disk-berg.
hade jag aaaaldrig gjort annars.
inte föränn silverfiskarna byggt bo iallafall.

& på tal om det; uäuäuäuäuääää!
så var det sagt.

nu är dygnet officellt vänt och sluta rökningen tillbaka på ruta ett.
men wtf, hej jag har fått astma men vad gör det?
om typ 100 år. då är jag ändå förhoppningsvis död.
lyckades rädda mig själv från ännu ett läkarbesök och jag hoppas att nästa blir ett besök hos slaktarn som ska karva i min näve. innan dess vägrar jag vara sjuk mer. sådetså!
nu ska jag plocka in disken och äta en pippikaka... eller två.

fest.

han är tvångsintagen.
& jag äter tårta.

& du, älskade hjärta. tack för att du tog hand om mig fint de där dagarna i mörker. tack för knos och självklart små vita. allt vitt jag har är vin & då är ju hälften ändå ditt. men jag bjuder gärna på vad jag kan. vad du än behöver, när du än behöver det. för du är finaste fina. & om jag var grabb skulle jag lätt dra över dig, fast du har bly.. ne, det är för snuskigt för att skriva!

hejjaghetercarroochskämtarbortalltsomärpåriktigt. hej.

kliar det - klia tillbaka.

går långa kliv i noverberluft. det är kallt och jag går fort fort fort. vill få hjärtat att slå i takt, eller i takt med vad? jag vill bara få hjärtat att slå. även om det klirrar kallt som isen i drinken som hela min kropp skriker och längtar efter just nu. kommer fram till minnesplats stirrar, glor och tänker. hur många gånger har jag tagit fel? fel tåg, fel väg, val? jag vill inte fastna i då, klarar inte nu men ser inget i sen. sätter mig och väntar på spånkan som aldrig kommer. det är för sent och chanserna har gått mig förbi. ångrar ljuden som stannat i mp3'n hemma. vill höja volymen och endast höra vargen skrika och inte min egen ågren. jag vill att det enda som skriker i min kropp ska vara trummhinnorna och det ska vara om nåd. nåd som de inte får. höjer ännu några decibel i tanken och struntar i farorna och riskerna. kom då, slå mig! matcha utsida med innsida och ge mig en vettig tår. trots stelfrusna tår kliar fotsulorna och jag vill bara släppa allt och springa mig trött, springa mig ren och springa bort. men jag vänder och vandrar tillbaka till thé som trots allt väntar mig. men jag vill skrika, slå och förstöra. skrika hest och skrika svart. skrika bort och skrika hem. bestäm dig! eller ge upp.

sväljer vita med vin. vitt vin. jag vill bara vara ensam men vill inte klara det själv. vill syresättas med annans andetag, vill cirkulera blod med annans hjärtslag, vill blunda och se med annans ögon, vill krypa under annans hud och vill hålla i mig med annans armar.

sockersött snubblar lätt över läppar fast de svurit att vara bittra. men det står mig upp i halsen. ge mig en kniv och skär mig i två. ge ena halvan ett plåster och mata den andra till vargarna. jag vill inte behöva tjata men snälla, söta ni. sluta äta mina inälvor.

tvetydig

jag ser snäll film men går innan det lyckliga slutet. för jag kräks på sagor och fantasi utan grund. men medans jag istället gömmer mig här dränkt i ångestfyllda ord och smärta under ytan. hör jag kletet i den vackra musiken som markerar slutet och lyckan och live happily ever after.
det flödar, rinner över ja nästan krälar av honungslen sötma & nu är illamåendet verkligen vid ytan. jag vill fylla lungor med novermberluft och kyla. önska att lungorna sammarbetade tillräckligt för att komma bort härifrån. dämpa kliandet i fotsulorna och bara bort, bort, bort. för jag vill ju inte vara här. räddande ängel med små vita. jag sitter utanför porten i bara en tröja. jag fryser, önskar att tårarna som vilar slött på kinden kunde frysa till is precis som mitt hjärta gjorde då för länge sen. jag hör henne komma men jag ids inte titta upp. jag skakar, hon håller om. upp till trygg lägenhet igen och jag vill inte vara såhär. hudlös och rödögd. så jag skrattar, flinar och berättar historier. bättre så. är man inte under huden ska man slippa se det som kryper. -sömn- snart ska jag åka till jobb och le vackra leenden och låtsas att solen skiner. för jag är den som pratar om det vackra vädret medan jag stångar huvudet blodigt mot väggen. men något i mig har dött för det känns i min andedräkt. jag äter missbildad skorpa och fil i glas. orkar inte göra som man borde och ska. borsta, skölja och borsta igen. den ligger där fortfarande. liklukten. man kan inte gömma skelett i garderoben i evighet. svälj dem hela och dölj stanken. hur länge dröjer det innan någon ser igenom mig?

nu tar jag iaf mina blåslagna armar till jobbet.
förbereder mig på halvljug.
idag orkar jag inte med någon sanning.

onödig.

kan ni sluta tugga på mina inälvor?

google

du som sökte på inflamerad finne och hamnade hos mig.
jag skulle kunna berätta för dig om det stora brännmärket jag har.
efter att desperat ha försökt tända kolet till vattenpipan.
under ett kraftigt röksug.

& brännde mig på den glödheta tändaren.

eftersom väldigt få människor har kommenterat såret på min kind/haka.
så tror de säkert att det är en väldigt stor finne.
för sånt pratar man inte om.
sånt googlar man om.

men besök gärna apoteket.se för vidare information.
här finns inte mycket att hämta.

despo eller bara dum?

ja nu har hon ta mig F A N blivit desperat på riktigt.
fredagsflörten på p3, är du inte riktigt klok?!

& allt jag funderar på är om jag sa fula ord i sveriges radio...
förövrigt är det inte alls konstigt att han valde en yogainstruktör över mig.
båda benen bakom nacken. jo jag tackar ja. jag skulle allt ha skrytit om det där på f.

aj

why do i even care?
jag är ganska obetydlig.
dessutom har jag ont.
väldigt ont.

& jag längtar också efter imovane.
tar en citodon och skiter i bipacksedeln för en stund.

"tala med din läkare innan du använder citodon om du lider av astma.."
whatfuckingever.

kan nån ta bort den förbannade smärtan och lindra svedan i mitt bröst, såren i min själ och mitt brännmärkta hjärta?

alrighty then

jag går emot egna förmaningar och talar lite om helgen
& jag ringde L för att be om ursäkt och bli uppdaterad.
jag har tydligen dansat, det förklarar smärtan i benen.
& jag var tydligen lite smådryg, fast det är jag förvisso nykter med.
& jag har tydligen med största säkerhet gjort bort mig.

men lördagen var en trevlig(läs nykter) tillställning med kusin & bästis r som var på besök i staden. det var pepsi max och dillchips som gällde för min del. det var inget på knäppingen så jag gick hem. sen bjöd jag efter några timmars sömn på efterfest. tjoho, en helkväll. & det kändes väldigt bra att vakna skapligt på en söndag och vara pigg. promenad runt strömmen, tacos & film.

idag värker kroppen och jag tror det är dags att jag lugnar ner mig.
men likförbannat är jag sugen på att svepa i mig både vinet och den morfinbaserade hostmedicinen som står och trycker i min kyl.
fast det tänker jag inte säga högt.

eh jo, jag tänkte försöka sluta röka också.

hur det gick?

vi pratar inte mer om det här nu.

utgång

ikväll är det krogen som gäller.
den här fredagen har sedan månader varit bokad i min kalender.
jag hade planerat att för en gångs skull ha ett hyffsat förkrök.
men som min gamla sambo så försynt sade:
du är ett arsel på att planera!!

jomenvisst.
massa folk som säkert vill komma tänker jag.
det är bara det att det slår mig inte förän idag,
man kanske ska ringa och fråga...?

så till slut så sitter jag nu här ensam med m,
inte fy skam det heller förvisso.
men inte riktigt efter mina planer.

jag har för en gångs skull ansträngt mig lite (på mitt eget sätt) för att se ut som folk.
jag är ordentligt påklädd, lite smått sminkad och linserna är i.
har under de senaste två veckorna gått iklädd mysbyxor, glasögon och varit totalt osminkad.
men nu sitter jag alltså här. på vågat uppdrag att gå utan bh, visa lite hud(läs bröst) och vifta med mina långa(haha) ögonfransar i riktning mot diverse mansfolk.

jag hoppas bara att den där hudkrämen som gradvis bygger upp en lätt solbrun nyans innebär att i takt med att jag blit fullare och fullare kommer min hud bli brunare och brunare så lagom till eventuellt fem i tre ragg kommer min hud ha en vacker bronsfärg. & jag hoppas att min frisyr håller sig sådär busigt ostyrig som den var direkt efter duschen (& fem kilo spray). & jag hoppas att min mascara håller vad den lovar (och inte ligger halvvägs ner på kinderna frammåt mitten av kvällen). & jag hoppas, hoppas, hoppas. att folk ser mina nyfärgade ögonbryn istället för den gigantiska (f.d.)finnen(numera inflamerad krater) i min panna. (jag har för detta tillfälle speciellt disignat en t-shirt med texten: "det är ingen finne, jag odlar djävulshorn till halloween")

om inte, är det kört.
hur kvällen gick, det får ni veta imorrn.
nu är det VIN!

you won't always feel this bad.

men jag kommer nog alltid sakna din hand på min höft.

hjärta

& du mig & jag dig.
ord slår i backen utan intryck & utan syfte.
kvar finns bara längtan.
efter innerbörden.
efter äkta.

skräcken river i sinnet.
sliter upp sår som sedan länge borde vara läkta.
även i brösten står förväntan mig upp i halsen.
andningen är kort och räcker syret till alla?
sårig hud gör sig påmind och blodet som jag så väl känner.
rinner, flödar, läcker.

ord på måfå bildar meningar som för mig känns sanna.
men som vanligt är allting en illusion och allt som finns är lögner.


men jag skall lära henne tala.

det var någon vecka sen men:

Your Birthdate: October 4

You have an extraordinary character - moral, responsible, and disciplined. Your sincerely and honesty shine through in almost every situation. Driven and focused, you rarely let your emotions get the better of you. You're level headed and rational. People count on your to look at things objectively. Your strength: Your unwavering loyalty and ethics Your weakness: Your rock solid stubbornness Your power color: Navy blue Your power symbol: Shield Your power month: April

säger de om curry, a.k.a. skitmoral. som står helt utan karaktär och ofta gråter över de löjligasteting. den enda färgen som finns i mitt liv är blodrött. men visst faan är jag envis. annars hade jag aldrig varit här.

sjuk & trött men jävligt het.

vojne!
nyss hemkommen ifrån ännu ett besök på vårdcentralen.
börjar känna mig som hemma där.
sköterskan på labb känner igen mig,
(mest för min extrema sprut och blodfobi antar jag)
jag vet vart blåstestet ligger i akutrummet.
(i högra skåpet brevid hjärtsjukdomskalendern på första hyllan)
och min läkare undrade om min kompis var med även denna gång.
(klarade mig själv denna gång, duktig idiot)

hursom, mera mediciner och förhoppningsvis ett steg närmare att bli frisk.
nu väntar jag på remiss till astmasköterskan för pricktest och spirometri.
plus remiss till kardiologen för ett blodprov.
& såklart den länge efterlängtade remissen till handkirurgin..

woha, skönt att man har frikort sen ett tag.


i övrigt gjorde jag ett personlighetestest som jag hittade hos linda

& jag blev:

Charlotte Permell

Trygghetsfaktor: 43 %

Du är trygg i mitten, men du drar lite åt det mer okonventionella hållet.En balanserad livsföring med inslag av individualism och spänning.Du vill absolut ha nya upplevelser, men bara på därtill avsatt tid.Du har lätt att bli anställd.

Lämpliga yrken: Sommelier, Inredare, Arbeta till sjöss.

jag tycker det känns kul att "jag" har blivit vald till årets sexigaste kvinna av qx, utsedd av en flatjury, där späddes mitt flatrykte på sig ordentligt.

nu ska jag hem till m & tvätta, eftersom jag är ett arsel på att planera & dessutom alldeles för trött(ovan vid att vara vaken) för att gå upp klockan sex.

bra eller anus

jag överlevde fredag den trettonde.
eftersom jag är ständigt otursförföljd,
så får jag en fridag en gång om året.
så jag hade en ganska bra dag.
såg på film och var med en av mina favoriter.
in good times and in bad.
always a pleasure to stand beside you.

and this english, it's just for you, so we get a hang of it.
to prep you for the.. eh... tenta.



& mitt liv undrar ni,
går det bra eller går det som vanligt?

åt helvette med allt.

säg mig.

jag tappade alla orden.
nånstans på vägen.

men när man får chansen, ska man ta den?
& är det värt det, eller ens bra?

jag hade ett ordspråk på tungan.
men det försvann det med,
i virrevarret av alla tankar.

jag känner mest att jag inte har tid att fundera.
& det är så uttjatat, men:

jag orkar inte mer.

13 timmar

ja, sen börjar mitt liv igen.
eller jag börjar mitt jobb igen.
vi får se hur det går med saken.
den håller inte riktigt måttet.
men det skadar väl inte att försöka.
hoppas jag.

jag känner att jag är skyldig mig själv att försöka.
i övrigt har jag äntligen genomfört några av mina planer.
det gick som vanligt inte riktigt som jag tänkt mig.
men work in progress iallafall.

jag borde nog gå och lägga mig snart.
så jag är pigg och fräsch första dagen på jobbet.
måste lägga mig i tid så alla tankar hinner tänkas.
för de jobbar på högvarv,
tomtarna och trollen på mitt loft.

& jag vet inte hur man flyr längre.

bä!

& minnen hinner ikapp dig i vaket tillstånd
när du på bristande imovanesömn faller över kanten.
man orkar inte fly på ben svaga av atarax.
läppar domnar och stänger in det eviga skriket.
fingertoppar tappar känslan och hud är inte längre en tröst.
vakuum blir till död och du famlar blint i mörkret.
nånstans finns en hand & om du sträcker dig så kanske du når.
men under dig sitter satan själv och binder fast dig med svansen.
det är ingen idé att föra det kännslomässiga kriget längre.

för du kan käpa ett helt liv utan att vinna en enda seger.
du vet de blodigaste krigen, är alltid inbördeskrigen.

helylle fylleblog

and once again.
she left in time.

trevlig kväll med nya gamla vänner.
efter en dag på stan med storbror.
alldeles för mycket spenderande.
& en vild cykeltur med kusin.

så sitter hon här och fyllebloggar ! !
det har ju gått toppen alla andra gånger.

& sug som suger, suger inte lika hårt.
& trtots löften tänker hon sova länge imorrn.
fuck vårdcentarlen, eller wtf, fuck hela den svenska sjukvården.
hjälp sökes men kan ni inte komma till mig?
hembesök, när slutade de med det?
ni kan alla bara dö.
men helst av allt så vill jag ju bara dö!
(sagt på östgötska och en släng av ironi)

seriöst så är enda gången jag har tänkt ta livet av mig den gången på påsklovet typ.. 2002(?!) när vi satt en hel dag och spelade super mario 3 på vårat gamla nintento 8 bitars och jag dog precis, precis, precis innan vi kom till sista bossen. sen efter att vi hade spelat igenom det första gången så tog det typ 30 minuter på fyllan att göra om det. men ändå.

nhu ska jag kanske sova..

oh yeah

"söndagen blir mycket innehållsrik.
månen gör dig extra observant och kan innebära helt nya idéer."

så mycket för tron på horoskop.
jag låg i sängen till tre, tränade en timme vid fyra.
gjorde potatismos och korv.
har suttit vid datorn och tv:n.
tvättat klädseln på soffan.
käkat harry och ostmackor...

söndagen är visserligen över men jag får väl försöka spinna på lite nya idéer iaf.

imorrn kommer jag känna mig sorgsen men ändå på något sätt glamorös när jag måste slänga mina rosor i papperskorgen. i övrigt ska jag gå på core och försöka hitta på nåt spännande att äta. oh, yeah mitt liv är innehållsrikt och spännande.

kanske inte men för tillfället ganska så trivsamt.

stiltje

det händer inte mycket.
jag har återigen blivit förkyld, eller är det f o r t f a r a d e.
kan ha blivit framkallat av två timmars kedjerökande
...utomhus i bara tischa...
men jag har haft en fantastisk helg hitills.
nu går vi lite på grund i & med min förkylning.
& min sömn som jag inte verkar kunna få nog av.
ett tag sen var det imovanesömn, nu finns det ingen hejd på mig.

har träffat massa roligt folk i helgen men försummat mina vänner.
aldrig är det perfekt.

nu ska jag dunka ner mitt nylle i soffkudden igen.
& få se, jag har varit vaken i..
.. 3 timmar idag, får jag sova snart?

pojken och vargen.

& där kom den. den efterlängtade sältan.
men jag hade önskat mig en annan situation.
man begär så mycket.
mitt hjärta har än en gång slitits ut.
(tur att det inte finns mycket där att slita i)

32 imovan och ca 24 citalopram

& jag som sov så gott på imovan inatt.
& jag som borde ha varit hos dig.
& jag som tycker om dig så mycket.
& varför räcker inte det?

allt jag ser när jag blundar är slangar och maskiner.
käre storebror.

varför vill du lämna mig?
& varför lämnade jag dig.
jag skäms så mycket.
för att jag nästan skrev något här igår.
för att jag inte trodde på dina ord.
för att de rann av mig som vatten.
för att jag kunde ha gjort något.
bara något?

älskade lilla tiger.
snälla bli hel igen.

spader ess

vojne! 52 inlägg & allt bara bullshit.
spader är lätt den finaste färgen i kortleken.
fast inte vet jag om jag har några ess i rockärmen.
(jag är ju för fan knappt påklädd nu för tiden ändå)

jag vill fortfarande inte vara här.
jag kräver inte mycket av livet, jag vet att det går upp&ner.
allt jag vill är att åtminstonde hänga med i svängarna.
veta att: aj, det här gör ont eller oj, det här gör mig gott.
men ändlösa dagar bara glider förbi i en jämn likgiltig ström.
jag är helt kall innuti(&utanpå) . jag känner ingenting förutom den bittra kylan av verkligheten.
& jag fryser. det är satans kallt utanför mina vita lakan.


pust!!

i övrigt har jag träningsvärk efter core express (haha)
det känns i min mage när jag hostar.
& jag tycker det är satans festligt att jag går på gym.
undrar hur länge det håller.
imoorn ska jag på powerpilates.
hahahahahahahahahahahahahahahahaha
(så nu slipper ni skratta, jag gör det åt er.)

hejpa!

in your eyes.

i don't mind, the way you beat me. not tonight.
i don't mind, the way you shake me. not tonight.
things we do, they wont haunt us. not tonight.

bejbi! won't you save me?
why won't you save me?
when you hold me, in your heartbeat.

(i don't mind, the way you touch me. typ.. ever.)

...

det svider i mitt bröst & jag kan inte annat än längta efter den välbekanta rinnande sältan. jag är trött på att svälja klumpar och längtar efter den befriande känslan av att släppa ut allt svart genom väloljade tårkanaler.

& jag känner mig som världens minsta människa.
med värdens största ego.

för jag vill inte ens vara här!

jag tänker på alla gånger då jag har haft chansen att påverka. men allt jag gör är på egen vinning och allt jag ser är egna intressen. för jag vill inte ta det på mina axlar. jag vill bara sitta i trygga armar och andas ikapp med handen som stryker tröstande över min panna. lyssna till lugnande ord.

jag är ledsen att jag sviker.
jag är ledsen att jag inte kan vara där.
jag är ledsen för att jag inte ens vill vara här.

och allt som rör sig dör.

& idag längtar hon efter tröstande vintermörker och kyla som biter i den ännu lika vinterbleka kinden. söker substituten genom att röka eviga cigaretter halvnaken i fönstret ut mot den kalla verkligheten. den smyger sig på; kylan. precis som svarta tankar som knackar på från andra sidan av minnesmuren. hon biter ihop och sväljer klump efter klump. bakom stängda ögonlock bör man vara trygg men det är alltid röster som viskar, skriker. försvaret att släppa lite av verkligheten förbi tankegångarna spricker. när kisa är allt man vågar för man fasar inför att rasa igenom och börja känna igen, på riktigt.


förövrigt har jag ägnat mig åt skadedjursbekämpning.
& hysterisk städmani!
nya husregler. allt som rör sig; dör. + att jag inte ska äta mat vid den vita mattan.
jag ger mig själv en vecka. sen finns det säkert både kackerlackor och rödvinsfläckar.

ikea

idag har jag varit på ikea.
igår ömkade jag mig så mycket att jag nästan inte fick följa med.
"men du är ju sååå sjuuuk!"

ne, gäller det ikea då börjar förkylningen krypa tillbaka och ivern spritta i kroppen.
inte för att jag skulle ha något men det är ju så roligt!!

så det blev en massa gluttande men kom bara hem med en matta.
(eftersomnågonssatansjävlakatthelvetetbajsatpåminandra... orka tvätta?)
& så batterier. lite stolt över att det inte blev ett enda impulsköp.
annars fruktansvärt trevligt att vara tredje hjulet och lyssna på kärleksgnabb.
& då menar jag f r u k t a n s v ä r t!

lätt roligaste incidenten var när kärleksparet går till fyndhörnan och jag stannar vid vagnen som de har parkerat. en av de anställda kommer gående. tittar på mig - tittar bakom mig- tittar på mig - tittar bakom mig - tittar på mig - tittar bakom mig .. - jag tittar bakom mig.

NÖDUTGÅNG FÅR EJ BLOCKERAS!

tittar på honom - tittar bakom mig - tittar på honom - dumflinar, flyttar vagnen och skäms.

nästefter att kräkas på okq8 och ramla in i mina garderober så var det nog bäst på hela dagen.

manipulativ

"kan du komma hiiiiiiiiiit?!
jag ligger för döden
& du måste underhålla mig under min sista stund.
plus gå och handla...
hjääääääääälp!!!"

i know the trick!

apelsinjuice, snus, glass & varm nyponsoppa, halstabletter och omtanke på burk.
jag är fortfarande en sjukling. men en snäppet lyckligare sjukling!

moahahahahhaaaa.. *host*

slut.

det är slut.
jag är slut.
min kropp är slut.
mitt psyke är slut.

igår bröt jag handen.
idag bröt jag ihop.

jag pallar inte fler smällar.
så fort han kom. & frågade hur jag mådde.
släppte allt och jag grinade i porslinsförrådet i en kvart.

om jag inte var så envis och dum. så kanske jag hade förstått att man inte kan jobba i ett kök med en hand som med största säkerhet är bruten. jag tackade nej till ett gips.

nånstans är det fel på mig.
och nu orkar orkar orkar inte jag garva åt det längre.

jag förstår att jag blir driftkucku & att folk tycker att det finns komik i min klantighet.
ja, jag skär/slår/bränner mig ofta. för att inte tala om att ha sönder och tappa saker.
det är min specialitet.

men nånstans går en gräns.
& jag tycker inte att det är så satans roligt med en bruten hand.
jag pallar inte mer.

jag vill inte

hålla ut.


hon söker bokstävers tröst.
men i ryggraden finns spåren av en röst.
hon bygger murar med varierande resultat.
men hon kan alltid känna doften av hat.
hennes eld brann ut och glöden dog.
luften är stark men inte stark nog.

hon är allt en jävel på rim.
whatfuckingever

svaret:

negativt.
phew!

nätter

det är bara nattetid som sanningar om min person dyker upp.
jag har förändrats, och antagligen inte till det bättre.
jag är inte samma person nu som jag var under "the glory days"
jag har visserligen återigen fått höra talas om
världens vackraste leende.

& det är en komplinmang jag desperat har hållit kvar i.
se bara (ni som har mig) på min msn bild.
eller de bilder jag alltid har på display.
ett vackert leende.
det är det att det inte finns längre

när jag var liten höll jag alltid för munnen när jag skrattade.
för att jag blev retad för min kanintänder,
de var snea och ganska framträdande i mitt överbett.
jag gör det inte längre. (tacka tandställningen för det)
men sanningenligt så är (/har) jag inte lika rolig(t) som jag en gång hade.
jag skrattar bara öppet och glatt i nära vänner sällskap.
annat är det mest en fasad.
jag håller krampaktigt fast i den roll som jag en gång fick.
den bild som en gång målades upp av mig.
men vad är det egentligen som finns kvar?

jag har tappat de flesta av mina ideal.
fått de flesta drömmarna krossade.
& genomlevt svek som skakat min värld.
som vanligt kvarstår frågan;

vem är jag nu?
& vodkaflaskan som alltid ska föreställa lösningen och innehålla svaret.
är tom i botten och alldeles för långt borta.
asken är tom och det är ärligt talat jag med.

jag gömmer mig i min vardag och går vidare med mitt "liv"
det kanske kommer till mig en annan vaken natt.
det där efterlängtade svaret.

eller i drömmen?
g'natt

halvtid

jag har tagit en liten paus från livet idag.
knappt lämnat säng/soffa idag & bara drömt mig bort i filmernas värld.
nu är tv underhållningen slut och jag funderar på att klä mig ansenligt och bege mig till kungsvideo.
jag har varit halvduktig och åtminstonde tagit reda på vilka dammsugar påsar jag ska ha så imorrn kan jag rent hypotetiskt börja städa.

men jag har så mycket annat för mig! fika med pamela och eventuellt träffa cicci.
ta mig till apoteket för att få svar på ännu en livsavgörande fråga..

mitt näringsintag idag har varit minst sagt sporadiskt och nikotindepåerna har endast fyllts på två(!!) gånger. så jo, det är nog dags att klä på sig och lämna min trygghetsbubbla. en schysst rulle och lite onödiga kalorier kanske?

yes plase!!

på låtsas

kryptisk & mystisk.
ne.
det är bara det att jag inte ens vet vad jag menar själv.
jag vet bara att någonstans gör det jävligt jävligt ont.

& allt ligger för nära ytan och minsta nålstick kan få allting att obehärskat rinna över.

& det kanske är på tiden att man frågar någon om råd.
att man lättar lite på tungans band.
& sakta river ner en bit av muren
& skrapar lite på näsans hud.

jag kan inte klara allt själv & jag kan nog inte överleva det här på egen hand.

det är bara så mycket som gör ont, ont ont.
& tre är tydligen det hemliga talet.

& det här med storebror är ju egentligen bara på låtsas.
det är inte där felet ligger utan det får vara för att det är något man kan ta på.
något man kan älta utan att det svider för djupt.
jag har fastnat där på grund av min självdestruktivitet.
att skära mig är inte riktigt min grej.
jag hänger upp mig på omöjliga relationer.
& krossar det som gör mig gott.

för jag förtjänar inte bättre.
jo det gör jag gör jag gör jag.
tre är som sagt det magiska talet.

fast just nu så orkar jag inte mer.

and that makes me crazy

mer än vanligt.
vad är det för fel?


i övrigt, fin dag med många favoriter.
jag saknar min sömn.

fan

jag är så dum dum dum i huvudet.
det förtjänas att skriva fler gånger:

dum, dum, dum, dum, dum!

stum

från: "if i had a penny for every time i tucked you in"
& ömma kyssar i pannan.(..)

till: "hon har ju inte ens någonting" vem? "carro" vad gör hon här då? "det vet jag fan inte" som en smäll på käften.

& just i det här läget vet jag verkligen verkligen inte vad jag pysslar med. vad jag är ute efter & varför varför varför jag inte kan släppa taget.

jag vill mest bara slå tillbaka.

& han förstörde min "semester" & en chans till att vara lycklig.
damn it. snart måste jag sluta med mina fuck-ups.

curry has left the building

jag flyr fältet.
minisemester i oxelösund.
antar att ingen kommer sakna mig.
hejpa!

bubbel

ja det bubblar av ord som vill komma ut.
det bubblar av små fjärilar i min mage.
& jag drömde om (pasta)fjärilar & om att allt var bra.

du såg mig och du var inte rädd längre.
han sa att jag var en kul och fin tjej.
med världens vackraste leende.
han sa det då och han sa det nu.
"det har jag alltid tyckt."

jag kommer ihåg hur vi pratade.
& pratade & pratade & pratade.
det har aldrig kännts så viktigt att lära känna och komma nära någon människa som det gjorde då. han såg mig. han noterade mina smilegropar & sa; de är små men de syns ordentligt när du ler på riktigt. när du ler för att du är lycklig. kan jag göra dig lycklig?

vem vet, om det hade varit tid. om vi inte vore så små och så fega.
om vi hade fått träffas nu. då tror jag du hade kunnat göra mig lycklig.
då hade jag kunnat gå här fortfarande, med världens vackraste leende.


nu har jag sagt det.

storstädning

jag känner att jag behöver rensa huvudet.
borde städa ur så jag kan andas frisk luft.
allt som sotar och solkar ner.
det ska städas bort genom ord.

men jag orkar inte skriva.
jag önskar jag kunde prata med nån som visste vad som gällde.
men det finns ingen kvar.
& det, det gör också så ont.

det som hände igår var nog ändå det finaste på länge.
ett hjärnspöke har dött.
nu finns det bara 3147 st kvar!

nu kanske till&med chansen finns att jag skulle kunna känna någonting igen.

nångång

well, i guess i should

..bjucka på lite utförligare uppdateringar.
men jag har inte så många.

life sucks - then you die.

ne, jag har haft det bra ganska länge.
jag har det okej på jobbet.
skolkade lite, men bara liiite

jag har birat med kusinen och några craaazy stockhomare. om det inte har gjorts en video till spånga nkpg & malin bayards(?) låt do you wanna ride så har jag hittat en som kan göra den. lätt!!

dagen innan det var det storebror som gällde.
på alla sätt..
& om ni inte förstår vad jag menar.
då kanske det inte är meningen att ni ska.

& jag vet att jag är korkad men vid det här laget känns det nästan som det hör lite till.

råger överallt ringde förut med, saknar jag honom fortfarande?
vi ska ses ikväll & jag känner efter då. jag orkar inte få några utskällningar bara. men det är väl bara bita ihop och le.

nästa vecka ska jag ut med "brudarna" från repan igen.
det kan bli livat värre.
om man kommer in på harrys.
fan att man inte är meddelålders.

& nej. hon är inte som min mamma.
hon är lika gammal som min mamma

nu ska jag till gasten och äta oxfilé goddamnit!!!

lugn, bara lugn.

jag ska aktivera och uppdatera.
just nu är det mest bara:

jobb
fylla
dagdrömmar
undanflykter
& inga defenitiva planer.

jag blir bjuden på roliga historier och jävlar vad jag ser upp till den människan. i ålder med min mamma men jag önskar att jag var som hon.

jag ser fram emot att bli en bitter medelålders kvinna som sett allt och vet allt.
synd bara att man måste hinna med att leva livet innan man kommer dit.

imorrn ska jag bränna pengar och umgås med favorit.
plus en massa måsten måsten måsten.

jag ska bättra mig på bloggandet!

curry & chili

lilla lilla chili.
följer mig vart jag än går.
& när jag inte är hemma ligger hon under soffan.
eller sitter bland mina handdukar.

inatt sov hon på min mage.
& idag har vi turats om att sitta i fönstret,
trängts i soffan.
& sysslat med min tvätt.
fast på olika sätt.
hon motarbetade mig lite.

men jag tycker om henne ändå.
två kryddtjejer med mycket gemensamt.
lata, busiga & ganska nyfikna.

nu ska vi nog gå och knyta oss.
hon har redan däckat på mitt hallgolv.
som sagt, vi har mycket gemensamt.
chili & curry

don't touch me

idag var bara en sån dag.
jag hade kunnat grina om nån hade petat på mig för hårt.
jag gömde mig bakom en vägg av ljud.
& jag kände skräcken i pauserna.
nu kan jag höra mina egna tankar.

motivationen nådde bottenresultat.
& jag började min arbetsdag i ilska.
efter en underbar förmiddagsfika med favoriter?!

men det gick väl bra tillslut.
ett litet utbrott men jag bet mig i läppen.
psykiskt instabil; visst har du rätt men jag tänker inte bjuda på det.

så det finns hopp om livet och jag ska trösta mig med min nyfunna vän.
kramas lite med chili. curry och chili. vi är ett fint par!

nostalgi

idag var jag i finspång.
det doftade syren och det kändes faktiskt lite som hemma.
på bussen hem träffade jag en annan bloggare.
cybervärlden smyger sig in och förenar sig med verkligheten.

& på tal om föreningar.

"det bor två silverfiskar hos mig. de är typ alltid hemma. men en dag var de borta & jag fattade inte vart de hade tagit vägen...

sen kom de tillbaka, då var de tre. & då förstod jag."

fortplantningen går som den ska. skönt att jag slipper tänka på den biten.
grattis jimmy till en liten william(?) eller vad ni nu bestämmer er för.

nu ska jag kolla lite på titanic och dricka päronsaft!

kanske

men jag är kanske lite trött på att alltid vara den som räddar.
den som tar emot när någon faller.
& den som håller handen, stryker ryggen och viskar lungt i örat.
jag kanske inte vill vara den som får höra allt.
& förväntas handla utefter det.

jag kanske bara vill se till mig själv.
nysta i min egen härva.
& kanske komma någonstans.

borta.

försvunnet.
tappade suget.
så jag drack sprit tre (arbets)dagar i rad.
jag flydde som jag brukar.
men med uppmaningar från ff.

& det kanske är så att ingen är lycklig.
eller att alla gömmer sig bakom sina masker eller murar.
(lycka är ett begrepp som mänskligheten har hittat på för att ha något att sträva efter. så de slipper inse hur meningslöst allt är)

men jag har ingen lust att acceptera det och bita mig i läppen.
jag vill skrika och slåss.
& nån gång kommer jag göra det.
även om det blir en obetydlig strid.
sådetså!

& naturen tar ut sin rätt.
för mycket sprit och äventyr och för lite sömn.
jag har ingen röst och en hosta som heter duga.
men det var fan värt det.

jag var "lycklig" ett litet tag.

hon

jag är sanslöst sugen på att göra något dumt nu.
dricka upp min baccardi i kylen ensam.
prova hur många alvedon som krävs för ett rus.
testa något annat.

men jag fördricker mig på brämmhults färskpressade annanasjuice och lyssnar sönder musik. förslöar tankarna med skitfilm på tv. (men jag tittar bort under kyssen och de lyckliga sluten)

jag har gjort fint hemma med nya lakan och ljusen..
men jag vill att någon någon någon ska dela glädjen,
& uppskatta försöken.

för jag faller faller faller. min kropp tillåter mig inte att vara lycklig. all glädje följs av ångest och jag lägger ner så mycket energi på att upprätthålla skenet, att bära masken, att jag glömmer. hur man finner glädje på riktigt.

"Hon satt hemma i soffan framför tv:n när skriket började bubbla i halsen. Helt utan uppenbar anledning ville hon bara ställa sig upp och skrika tills rösten försvann. Var det den löjliga tandkrämsreklamen som framkallade det eller var det nåt annat som satt djupare. Lite av charmen med att skrika tills man dog var ju att man inte behövde fundera över det. Hur det än låg till så försvann all energi där och då. Inte för att det hade funnits mycket där innan. Men hon hade lagat mat, hon hade diskat och hon hade städat i badrummet som hon sagt att hon skulle göra i flera veckor. Det kanske låter banalt och det kanske är sådant som andra människor gör varje dag. Men för henne var det alltid en kamp, att ta sig igenom dagarna på någorlunda normalt sätt. På något sätt kändes det som om efter de här dagarna som flöt på normalt. Då hon nästan kände sig som en människa, som en av de andra. När de dagarna passerade och ångesten igen bubblade upp till utan. Det var då, det var då apatin slog som hårdast och ångesthammaren dunkade i bröstet som aldrig förr. & om hon bara kunde skrika. Släppa ut all ilska och alla instängda känslor som låg och tryckte i hjärtetrakten. Då kanske det skulle gå över sen. Då kanske hon inte behövde ligga och gråta under sitt täcke eller ännu värre bara ligga och stirra in i väggen utan att ens ha förmågan att röra sig, än mindre viljan. Men hon vågade inte. Hon vågade inte släppa ut allt det onda i ett skrik. För hon visst liksom inte hur det skulle sluta. Hon skulle aldrig kunna påbörja det utan att få ut allt. Tänk om någon skulle ringa polisen när hon vrålade så fönsterrutorna sprack. Eller att någon överhuvudtaget uppmärksammade henne. Då skulle hon ju bli tvungen att förklara sig. & det ville hon verkligen inte."

fingertoppar

nej, det var inte jag.
det var min nya kärlek.
http://www.sagovarld.se/pappersbat.mp3

utelämnande texter från mig skrivs alltid i tredje person.

"& någonstans där i ögonvrån slutade hennes smärta spela någon roll.
för han låg där brevid.
hon behövde bara sträcka ut armen så kunde hon röra vid honom.
så nära.
& även om hon inte gjorde det.
så fann hon ändå tröst i möjligheten.
att bara ha chansen.
även om hon inte tog den.
att något så betydelselöst som fingertoppar mot varm hud.
kunde få stora orosmoln att långsamt skingra.
även om de inte helt löstes upp."

& på tal om fingertoppar så har jag just skurit av en av mina.
det märks att det är sommar på jobbet.
fingertoppar ryker, armar blir kättfärssås och tummar hyvlas som parmesan.
ett annat tecken är alla blåmärken som skapas när armar kläms av kartonger.

skadeglädjen är den enda sanna glädjen.
& det är svårt att skriva med ett pekfinger i bandage.
jag skrek som ett barn.
blod är det värsta jag vet.
dessutom kan jag tala om för den som inte vet att det är en hel del nerver som sitter i fingertopparna. och skär man av dem, så gör det ont.

nu ni, ska jag snart sova.

varg

det finns en chans vår låga slocknar,
det finns en chans vi brinner ner.
men vi har tändstickor och vodka.
& du är värd varenda chans,
ja du är värd allt som jag kan ge.
& jag känner din blick även om du låtsas blunda.
jag vet att du funderar och jag vet att du undrar.
du vill läsa mina tankar, gräva djupt i mina känslor.
vi må se ut som änglar älskling; men vi är bara människor.

så ta mig härifrån, jag är trött på sprit och alvedon.
ta mig bort från alla dessa dar utav din röst i form av telefonsamtal. (det är som cancer i mitt blod.)
mot vad jag hör finns inget bot.
så vik en pappersbåt av mina gamla noter & skicka ut på hjärtats flod.

min väg var täckt av tårars frusna längtan.
men jag körde som en galning iallfall.
jag brände dig istället för min tvekan.
& spillror for när bommarna gav vika till lyckans land.

& där är du den enda utav stjärnorna på himmlen
det varmaste och klaraste av alla mina minnen.
& själv så glöms jag bort lika fort som meteoren.
som lämnade en krater på skuggsidan av månen.

vi må se ut som änglar älskling;
men blir vi lyckliga igen?
.......................................................................................

i övrigt har jag inte mycket att tillägga.

oh, oh vad det är skönt att va' naken

idag hade jag en att-göra-lista som hette duga.
jag har bockat av det mesta.
glömde köpa hårspray och banken orkade jag inte med.
lätt värt 66 kronor att slippa köa.

jag har varit på topp & slösat pengar.
(som inte ens är mina..)

jag har varit ute & gått med t & sol.
träffat kusin, sofie & t en gång till på kvällen.

har inhandlat vindruvor & chirre.
men vilkoret till mig själv var att jag skulle bocka av den största punkten på listan innan jag fastnade i soffan; dammsugningen! så jag gjorde som jag brukade. slev av mig tröjan och dammsög min lägenhet iklädd mina mysbyxor och ingen tröja. jag vet egentligen inte varför men jag har nästan aldrig kläder på mig när jag städar. gör det mig konstig?

antagligen, men det tar jag inget extra för!

förövrigt sitter jag och funderar på om det jag precis i detta ögonblick, fast på annat håll, påstår är sant. jag tror det, jag tror att det känns bra. & jag tror att det är såhär jag vill ha det. visst saknar jag vissa delar av det. men perfektion går inte att uppnå. jag är nöjd. igen; jag är nöjd, nöjd, nöjd.
nu måste det vara sant.

strange

livet känns mest konstigt.
jag mår bra men allt är åt helvette.

idag blev jag riktigt förbannad.
vissa saker ljuger man bara inte om.
hur ont någon än har gjort en,
så finns det vissa saker som är tabu.

som man bäddar får man ligga heter det.
(eller den man ligger med får bädda)
tillit är inget att leka med.
droppar kan orsaka översvämmningar
& de band man har brister förvånansvärt lätt.

man kan bränna både broar och skepp.
snart är timman slagen
& snart finns det inte plats för fler talesätt...


jag har flyt på jobbet och egentligen är mitt liv i ordning. jag tror jag har nåt som kan liknas vid en hångelförälskelse och det är ganska skönt med vår. imorrn ska det bli ordning och reda.

eller så skiter sig allt, det får bära eller brista..

oroshjärta

kommer hem från en dag på jobbet som andra beskrev som helvetisk. men jag kände mig lugn hela dagen och jag har sett värre.

men en sak har inträffat för första gången på ett tag. jag har tappat känseln i mina stortår. jag vet inte om skorna är för små eller om det bara är stålhättan som skaver men mina stackars små tår lider iaf.

nu när jag är fast anställd så kan ju jag kräva att få ett par utan att betala för dem. ska nog utnyttja det efter sommarn. efter en sån säsong är skorna oftast inte värda namnet ändå.

jag förbannar att mina högtalare till datorn är trasiga. för idag är en av de dagarna man vill gömma sig i alldeles för hög volym. men även där, fast inkomst. ha! jag kommer ju bli tät.. på min ofantligt stora kocklön(haha).

äh, blaj!

egentligen ville jag skriva det där ultimata inlägget, som förklarade allt och som rensade luften i mina lungor. men orden vill inte leta sig ut i fingertopparna utan stannar där de är. på min näthinna. tillsammans med bilderna från drömmen igår. jag ville skrika, gråta & döda på en och samma gång. jag läser orden från förr och finner tröst i de små förändringar som råder för tillfället. men inget varar för evigt och allting skiter sig när man är nödig sa ff. men jag saknar ändå ljud som nästan spränger mina trumhinnor, för jag orkar inte höra på mina tankar.

"& ingen bryr sig som du gör, ingen människa väger alla orden. om nån ändå skulle göra det, men låt då den stackaren göra det! "

frisk & stark.

jag har ätit thaimat på gamla bryggeriet.
jag har sett walk the line med en av mina favoritpersoner i hela världen. (underbar!)
jag har träffat kusinen, flera gånger.
min storebror har varit här och gjort lunch.

jag har lyssnat på rhcp hela dagen.
jag har pengar på kontot så att jag kan köpa nya skivan vid första bästa tillfälle.

på tal om dem så fick jag en lustig fråga på jobbet i helgen.
om jag var tvungen att lyssna på ett enda band i resten av mitt liv och aldrig, aldrig lyssna på någon annan musik och endast nyheterna på radion. vilket band skulle jag välja? efter idag är jag övertygad om att det skulle bli red hot. de har hängt med sen man var liten, de släpper fortfarande nytt material men man har gott om säkra kort att förlita sig på. de har låtar att skrika till, de har låtar att gråta till & de har låtar som förstärker ett skratt. det måste funka!?

det visar kanske mest på att jag har alldeles för mycket tid att tänka..

feber

jag har haft feber som gått upp & ner i tre dagars tid.
& det kan ju tyckas som ganska kort tid.
men det har aldrig slagit mig så hårt förut att jag är ensam.
jag önskar så innerligt att någon hade kunnat ta hand om mig lite de här dagarna.
hämtat vatten, gått och handlat eller bara strukit mig över pannan och sagt att allt ordnar sig. men, man får vad man förtjänar antar jag.


förövrigt är jag nu fullt på det klara över vad förförra veckans ångest handlade om. för nu har jag gjort "dummheter" igen. & trots att det från vissa perspektiv sett var omoraliskt så skär det inte av ångest i hjärtat. jag hade lite roligt bara. för det har jag också förtjänat!!

banne mig!

ordbajseri

jag sa nyss till ff att jag kan bajsa 200 ord i minuten. ifall han behöver hjälp med att uttrycka sig. han skriver kärleksbrev och jag önskar att jag hade några känslor överhuvudtaget just nu. nåt mer än ångest och apati kanske.

men bajsa ord, det kan jag.
still going strong på det planet kan man säga.
i övrigt har jag fått ett schema som kommer minimera chanserna till ett socialt liv för min del och jag tror.. tror att det kan vara bra för mig. hålla mig inomhus och hålla mig i skinnet.

nu är det livet vinkar (som en kurt) i väntan på scrubs sen sängen. & så jobbet - sängen - jobbet - sängen - jobbet - sängen..

ja, ni förstår..

inte som förr

jo, det där gick ju ganska bra.
det är inte samma hammrande dunkdunkdunk.
men jag häpnar fortfrande över min egen förmåga.
att fuck things up..

anyway som de säger i staterna.
imorrn ska jag till linköping och kolla handen.
amputera skiten eller operera nån gång.
ibland amputerar jag kroppsdelar utan bedövning.

den som lever får se.
kanske äta glass med fuckface.
jag skulle vilja träffa lina på kvällen.
men hon jobbar säkert.
men jag saknar henne.
& oroar mig som alltid.

jag har ett visst behov av mänsklig kontakt. men mina chanser är brända & jag vet inte hur man tar sig tillbaka på banan.

vidga dina vyer, va?!
det spelar ingen roll.
i slutändan kommer det ändå handla om samma sak.
otillåtna substanser och olycka vart du än vänder dig.
eller hur du än ser på saker, eller hur intensivt.

frammåtstupa sidoläge

ta mig till en annan värld.
varje andetag är en kamp.
& jag lever på för lite syre.
när inte luften räcker åt alla,
kan inte ens fingertoppar hjälpa mig andas.

orosmolnen är på plats & visst längtar jag efter dig i ögonvrån.
bara just precis nu, vill jag ha dig inom räckhåll.

är det bara jag som inte hänger med livet?
jag vill skrika bort mina tankar
& blöda bort min sorg.
men imorrn kommer verkligheten smygande.
kommer jag klara av den?

skjut mig?

oh. my. fucking. meeeeep.

finns det något världsmästerskap för fuck-ups?
för isåfall så känner jag mig som en het kandidat. med lite extra träning och lite ny energi så känner jag att jag kan ta dem flesta. jag borde inte skämta om det men jag har ju nån slags störning som gör att jag oavbrutet måste dela min taskiga humor med resten av svenska folket bara för att pinas. & jag känner att jag har en grym självdistans. men mest av allt känner jag att jag..

är så jävla jävla jävla dum i huvudet.

jag har för mig att jag viskade lite tyst för mig själv så sent som i söndags att jag ska aldrig mera dricka. inte för att jag för ett ögonblick trodde på mig själv men jag kanske borde hållt mig borta från spriten lite längre än 4 dagar?

& allt som var oskyldigt från början utvecklades till min livs värsta mardröm. jag vet inte om jag vaknar imorrn (klockan är snart halv sex och jag har gick och lade mig vid två i förmiddags..) och känner att allt inte är så farligt som jag tyckte först. men just nu har jag en fruktansvärd ångest. det bränner av skam och jag ångrar, verkligen ångrar, att jag överhuvudtaget gick upp ur sängen igår.

för jag låg där. fram till 4 på eftermiddagen med täcket över huvudet, tårar på kinden och ångesthammaren bultandes hårt hårt hårt i bröstet. telefonen ringde, & ringde & ringde & ringde. kusin var till&med och skrek i brevinkastet. jag bara låg där. & jag borde verkligen ha stannat där.


det är inget bra att ge sig på alkoholen en sån dag.
oskyldig grillning i folkparken blev skumparty på otten(??!!)
& vidare till orgier, ångest och sårade känslor.

hur kunde jag, kunde jag, kunde jag?
ärligt talat har jag träffat många sviniga människor i hela mitt liv. men just nu så hatar jag mig själv. & bävar för att möta min egen blick. när blev jag ett hårt tomt skal? när började min egen destruktivitet drabba andra och skena iväg till oändliga propotioner. & varför kan jag inte sluta att rasa allt på samma gång?

man ska inte censurera sig själv.
men nu orkar jag inte tänka mer.

jag vet inte ens vart jag ska ta vägen.
för jag räds mig själv.
& jag behöver hjälp.

radergummi

jag ångrar lite att jag skrev det där förut.
snart kommer något att brista.
jag måste vara realistisk med det hela.
av erfarenhet vet jag att man inte ska ha det för bra.

kanske är det redan nåt som är trasigt.
något som kan förklara de kalla kårarna som löper längs med min ryggrad.

"jag vill aldrig va' något tungt för dig, som hindrar dig från att resa dig upp."


i övrigt försöker jag att inte ta saker på så stort allvar.
men som vanligt är jag aldrig lika bra som jag hoppas

feint.

ja riktigt så östgötskt fint känns det.
feint!!

har tagit bort gipset nu.
visserligen dragit på mig nåt jävla trycksår som är infekterat och.. jävligt bara därför tyckte läkaren att jag ska vara hemma en vecka till från jobbet.

vi får väl se hur det blir med den saken gosse lilla.
you can't make me!


ätit soppbuffé med limpan idag.
aldeles för mycket matmuffin och hoummus till det. men det var gott som attans och att lägga sig vid strömmen och suga i sig lite nikotin efter det skrovmålet var ju inte helt fel.

allt som allt & summa sumarum. jag liver ett gott liv. alla orosmoln har för tillfället samlat sig bakom mig & jag vägrar att se mig om.

nu är det bara rhcp's nya skiva som önskas.
sen ska jag vara lycklig!

oh wow!

jag skrev just mitt namn på ett papper.
jag har nu fått ännu ett vuxenpoäng.
fast anställning.
önskar jag kunde säga att det var i gott sällskap.
men jag har nog inte så många fler poäng i den kategorin.
men det är inget jag sörjer.
bara firar med long island icetea.

aldrig, aldrig mer!


förövrigt försöker jag läsa microslavar av douglas coupland. jag vet inte om det är för min lust ligger nånstans nedanför knäna och gnager på mina vrister eller om den bara inte är lika bra som de andra. hursomhelst går det trögt men jag känner mig tvingad att skriva denna lista:

om mitt liv vore en omgång av jeopardy!
då skulle mina sju kategorier vara:

• fantasifulla tillbehör till snabbmakaroner
• östgötatrafiken
• bitterhet
• definitivt 50 spänn
• meningslöst sex
• man ray
• ursäkter till en fylla

& det är väl på ett ungefär så mycket som finns att säga om mig.

you need to get some.

jag tänkte säga att jag borde bli bra på det här.
sen tänker jag på att jag ska sluta ge löften till mig själv.
sen tänkte jag en stund på den doften jag kände på bussen idag.
& att jag saknar resterna av den på min hud.
sen tänkte jag till och kom på att jag borde kolla på min film & hålla käften.

men mest tänker jag att jag har alldeles för mycket tid till att tänka.

& jag skulle kunna döda för att tillbringa en dag, bara en dag utan mitt eget sällskap.

imorrn ska jag bränna mina sista slantar.
(jag vet att det är långt till löning.)
men; everybody loves having fun!

heppa & hurra!

jag sitter med en bruten näve men lyckades ändå ro i hamn en fast anställning. trots att jag är medveten om att det bara beror på några lyckliga tillfälligheter, såsom att jag varit där längst & skulle ställa till ett jävla liv om jag inte fått den, så är jag nöjd och kan inte låta bli att skryta.

snart har jag sagt det till alla jag känner, alla två.
nu återstår bara resten av världen.
får sätta in en liten notis i NT så vet östergötland.
det är ju inte så att jag vistas utanför länets gränser ändå.
(fuck uppsala) även om jag skulle vilja.

så jävlar, jag sa att det skulle sluta rasa.
visserligen dog mitt sexliv ut samma dag.

men;
det är smällar man får ta!

så jag tog min bästa vän & firade storslaget!
käkade grekiskt och sörplade både öl, vin & rom på norpans diverse fyllehak. tyvärr är väl det här enda staden som inte snappat upp begreppet lill-lördag utan tjurskalligt håller stängt en onsdagkväll då jag inte vill annat än ge mig ut på krogen för att fira/sörja. men limpan, jag och sprut-ruder våran nya bekantskap hade en hejdundrans kväll. tur att man började redan vid halv fyra så man hann bli dragen innan de stängde vid elva(?!) och vi begav oss hem till mig för chilinötter och högläsning.

det var fint att ha någon som somnade på min arm. önskar bara lite att det hade fått vara jag.

jag sökte efter kärlek men hitta regler och förbud. jag sökte efter tystnad men fann de vidrigaste ljud. jag sökte efter närhet men jag fann ingen hud. jag sökte efter sanning utanför den där strukturen långt bort från maktmissbruket och konsumtionskulturen.

jäjä, det räcker nog så.

bullshit

som sagt:
det är mycket som gör mig arg.
jag var förvisso inte i nyktert tillstånd.
men det stämmer.

fast jag inser att jag är maktlös.
för jag kommer aldrig finna den sanningen.
som vanligt är min värld i gungning.
& det knakar i fogarna.
men jag borde inte bli förvånad vid det här laget.
för jag är van, alldeles för van.

& jag ger mig in i tok-sms:ande med fuckface.
förvirrar och förvillar.
fast allting är och var sanning.

jag var inne i ett förvirrande skede. efter en kamp med djävulen och hans vassa kanter. stack satan hål på min halvt besudlade gummibåt med sin eldgaffel. jag räddade upp situatinen med lite epoxy. efter frågställningar om min hälsa updagas det att den är körd. nu har jag endast humorn och min oskuld kvar. fula fiskar bits, & du undrar: sniffade jag av limmet? den frågan kan bara besvaras med en annan fråga: who the fuck cares?

nothing make sense.
men jag vet, bara jag vet.
för det var i mitt huvud killen med eldgaffeln huserade.
och petade och petade.
på det uppenbara och det smärtsamma.
& jag håller inte honom ansvarig.
men jag förbannar honom ändå.
isamael, skyll på ärkeängeln om du vill.

jag vet vad som händer när änglar dör

regn.

det satans regnet gör mig arg.
det är mycket som gör mig arg.
men det är väl ingen idé att älta.
mest är jag arg på mig själv.
& jag bannar mig själv.
vad mer kan jag göra?

det gör ju mest ont.
& jag vantrivs.

när jag hittat svaret ska jag spara det i en ask.
tills dess letar jag svaren i en låda.
i en påse, en påse i en låda.

bag - bagge - bock - banbrytande - bulle.
det finns inget samband.
men där nånstans i slutet kanske jag hittar svaret.

i min bag-in-box

& det känns som mina lösningar är för enkla för att fungera. men jag vet inget annat sätt. så jag fortsätter med det som känns tryggt. för alternativen:

SVIDER

så jag klistrar febrilt, så inget krackelerar.

tvätt

jag har levt i en kappsäck i två veckor.
jag har missat tre tvätttider & är på väg att missa en fjärde
jag har bara skabbiga underkläder kvar nu.
& absolut inget att ha på mig.

jag har seriöst så mycket tvätt att jag funderar över att ta livet av mig för att slippa ta hand om det.

i självmordsbrevet: förlåt, men jag orkade inte tvätta!

synd bara att de bara skulle hitta mig för att grannarna började känna lukten.
av min smutstvätt.


jag är pepp, & jag borde verkligen sova nu.
g'natt

ensam

jag är ensam.

det låter hemskt när man säger det högt.men jag väntar tills det finns två av saker innan jag diskar.för det ser så sorgligt ut i diskstället när det bara är jag.

jag är rädd för att släppa människor in på livet för att jag vet att man blir sårad.så jag älskar bara andras barn, andras djur, andras förhållande & saker. men bara mina bekymmer.

jag skapar trygghet i min bubbla, men jag vill att fler ska se att jag har det bra här.utan att ge dem tillgång till att förstöra. men det går inte.

& skräcken och ångesten bultar hårdare på hjärtkammaren. men där finns inget att hämta. mitt hjärta dog för länge sen.

& jag vågar inte hoppas.
jag önskar verkligen att jag var modigare än jag faktiskt är

efterblivet

damn!
nu var det så där länge sen som det inte skulle bli.
jag måste ju skylla på min oförmåga att ta mig för saker.
eller bara mitt teflon minne.

anyhow.
egentligen är det nothing new.
jag genomlevde en pers förra veckan.
men som vanligt var det bara mindghosts.
vilket var tur, den här gången.

& jag blir arg på mig själv för att jag låter honom betyda så mycket.
för att han får ta så mycket plats i mitt liv.
det är ju inte så att han har förtjänat mig.
sammtidigt som jag vet att han är manipulativ så låter jag det fortsätta.
jag låter mig själv bli förtrollad och lurad.
av vackra ord och fina gester.
fast jag vet, jag vet att det inte ligger något bakom.
även om han inte bullshitar mig på samma sätt som andra.
för jag känner honom för väl.

& igen. alldeles för STOR plats.
det här är min blogg. ändå är han här mer än jag.

det är bara det att någonstans på vägen tappade jag bort mig själv.
& hur jag än försöker så kan jag inte hitta tillbaka.
för jag minns inte ens vem jag är.
på riktigt, utan masker.

jag vet bara inte vart jag ska börja leta.
för som vanligt så finns jag inte där, i botten av vodka flaskan.
även om jag när jag kommer dit slipper tänka så mycket på det som gått förlorat. verklighetsflykt är en tröst och en fristad.

nu ska jag ge mig ut i verkligheten.
heppa!
(ja & där har vi en annan sorglig historia men det får bli nästa gång.)